Jag tycker den är så jääävla rolig!   

Morfar dog hösten 1998. Mormor dog våren 2006. Jag får än idag impulsen att ringa mormor då det hänt något roligt eller om jag har en jobbig dag. Men det går inte... Fina morfar som lärde mig köra moped, att svarva och att hitta kantareller. Underbara mormor som lärde mig brodera, som serverade spikar och pojkar (spikar var långsmala smörgåsar och gossar var vetebrödsflätor, med eller utan pärlsocker på) och som alltid lyssnade på "Ring så spelar vi" och "Det ska vi fira". Som syrran sa - vi har haft fina förebilder! Jag saknar dem. Varje dag.

Han for i golvet idag. Rätt ner, händerna var fullt upptagna av att hålla en rockring bakom ryggen. Älskade, fina Benjamin, svullen som om han hade haft en prinskorv under överläppen. Blodet forsade från både läpp och  näsa och nu har han ett rejält sönderbiten överlätt och en lite lätt sönderbiten underläpp. Min älskade, fina, stackars unge som grät tårar stora som lillfingernaglar. En ömmande storasyster som blev orolig och utbrast "Nej, han bjöder, min Benjamin som jag äjskar så mycke!" och en mamma som blödde lika mycket som sin son, fast i hjärtat.

Sånt där är jobbigt. Jag önskar det aldrig behövde hända.

Tredje dagens firande för Marcus gav ett släktkalas. TACK till er som kom och gjorde dagen så lyckad! Gabbi och Teo var här redan dagen innan och sov över, så på förmiddagen blev det snögubbemakeri:

Det var en fantastiskt fin, gnistrande, krispig dag.

Marcus och Teodor hade lite snöbollskrig.

Ni håller inte med mig om att Marcus överdrev lite, eller...?   Kolla bara in sizen på bollen!

När resten av gästerna kom blev det middag. Barnen föredrog pannkakor, medan vi andra åt två sorters soppa (kantarellssoppa och blomkålssoppa med ingefära), krutonger, nybakat bröd och grönsaker som pålägg. Det värmde gott och verkade uppskattat av alla.

Efterrätt är väl aldrig fel?

"Vadå "hittat godisskålen IGEN"?!? Jag ser bara ut så här, sluta tjata!"

När min älskling fyller år, ska han bannemej firas! Därför bjöd jag i hemlighet in hans vänner, köpte öl och godis och bad snälla svärmor göra en lasagne. Det blev en hit! Marcus blev väldigt överraskad, minst sagt, och hade enligt egen utsaga en finfin dag och kväll med vännerna. Och Marcus, du vet att man ofta ger det man själv vill ha, va...? *blink, blink*  

"VA?!?! Vadå om jag hittade godisskålen? Va snackaru om!?"

Så fyllde han år - igen! Min fina Marcus.   36 var det denna gång, och det känns liiiite wierd att ha en man som är 36... jag minns så väl när min mamma var 36. Konstigt att man inte fattade att man inte KÄNNER sig som 30/36/40 fast man är det på pappret.

Iaf - GRATTIS, älskling!

Förra året startade min storabror en mycket fin tradition; middag med alla sju syskon. Jag har ju skrivit om det förr och ni som följt bloggen vet att vi är halva och hela syskon åt lite olika håll. Jag har två helsyskon som är äldre, en halvsyrra på mammas sida, som jag är uppvuxen med samt tre halvsyskon på pappas sida.

Fem av sju kunde i år och brorsan bjöd som alltid på hejdundande god mat. Han kan, han!

Lillebror Christoffer och syrrans man Jonny.

Jag och brorsans tjej Åsa

Christoffer, Jonny och lillsyrran Jennie

Mina två bröder på pappas sida; Christoffer och Sebban