Idag fick vi äntligen träffa lilla Freja, som med dunder och brak kom till världen hemma i badrummet 15 april. Hennes pappa fick agera barnmorska och storasyster Tilde kollade Molly Mus i vardagsrummet, helt ovetandes om tumultet i badrummet.    Allt gick bra och jag tycker att det är en SÅ häftig historia!

Sandra och Bengt strålade av lycka idag och Freja är en så rackarns fin unge så ni anar inte! Jag och Annika (som också var där med sin familj) satt med våra magar i vädret och trånade mot söta bebin som vilade i bärsjalen mot Sandras mage. Snart är vi där med! Med ett eget knytte, sovandes mot oss, och OJ va det känns... konstigt, och underbart!

Vilar gott mot mamma Sandra.

Söta, fina!

Jag trodde Lyckeli skulle tycka det var jobbigt då jag och Marcus höll Freja, för det har hon tyckt förr då vi hållit andra barn. Men icke - hon kröp upp  intill oss och tittade fascinerat på de små tårna, klappade försiktigt de små armarna och skrattade förtjust då Freja rörde sig.

Freja kikar runt lite.

Lyckeli, Tilde och Elly. Snart är alla tre storasystrar!

Hon är helt perfekt. Det är ju så jag undrar om jag och Marcus kan ha lyckats så bra ännu en gång... bara att vänta och se. En sak är säker; den här tjejen, henne älskar jag högre än något annat!

Jag var på jobbet idag. Och kom på hur tacksam jag är över att jag inte jobbar just nu, i höggravid-tillstånd. H-e-r-r-e-g-u-d va trött jag var då jag kom hem efter fem timmar! Marcus for iväg för att se på bio och kvar var jag och Lyckeli. Vad göra? För trött för att gå ut. Baka bullar? Okej, det fick det bli.

Efter att man mätt ingredienser, smakat, knådat, smakat, kavlat ut, smakat, smetat på smet, smakat, rullat ihop, smakat, skurit skivor, smakat och sedan lagt på plåt för att jäsa, ska bullarna penslas med sojagrädde. Den biten är Lyckeli bra på, men allra bäst är hon på att smaka. Det är det hon helst gör med, kan jag lova. Hon säger "KA!" och jag säger "Det heter ssssmmmaka." varav hon säger "Baka!". Vi tränar och tränar, men "baka" är och förblir det då man vill smaka.

Det färdiga resultatet. Fina, va?     

Nu är det vår, och då behöver man en tunnare mössa. Så resonerar både vi och Lyckelis mormor, visade det sig, för idag då jag och Lyckeli kom hem så låg det ett paket i brevlådan och väntade. Det var en ny, fin, tunn mössa som Lyckeli förälskade sig i på en gång. Hon skulle ha den då hon åt middag, läste bok, klättrade runt på köksstolarna och sprang som en tok i hallen. Mycket gott betyg.   

Jag fick tummen ur och tömde gamla kameran på bilder. Det har inte blivit av sedan jag köpte en systemkamera, men jag hittade nu några godbitar på den gamla.    Förresten, är det ngn som kan hjälpa mig och berätta hur man lägger in ett filmklipp direkt i blogginlägget? Jag kan inte välja filmer då jag ska föra över till bloggen och jag kan heller inte bara kopiera och klippa in. Hur göra?

22 fabruari. Lyckeli var nog tröttare inför middagsvilan än vad vi trodde hon var...

26 februari. Skitglad!

Samma dag. Testar pappas ut-och-springa-mössa och -halsduk. Söt!

Och så ska man testa mammans vinterstövlar!

28 februari var vi på fika hos min syster Jennie. Hennes hund Vilja och Lyckeli är kompisar och busar järnet då de ses.

I Jennies soffa tillsammans med kusinerna Gabriella och Jonna, samt Vilja.

http://www.youtube.com/watch?v=tzEnbnyrIz8

Här ser ni Maki-magen dansa för fullt.    Jag fick bättre filmsnuttar med min mobil men jag hittar inte kabeln för att överföra från den till datorn. Detta är taget med vår gamla digitalkamera.

Marcus var ute och sprang förut, ungefär 1,5 mil. Av detta blir man trött, så efter finfina besöket av syrran Jennie och hennes hund (Tack för besöket och den fina olivplantan!) så däckade Marcus en stund på soffan. Då Lyckeli såg detta skulle hon självklart vila lite hon med:

"Vila lite, som pappa." Mina finingar!

Nu har jag gått 35 fulla veckor och är alltså inne i v 36. Loverly! Jag rör mig helt okej, donar här hemma i min egen takt även om jag inte kommer ut på några promenader som är att prata om, och kommer ännu upp från golvet på egen hand. Så skönt!

Här har ni några kort:

Lyckeli vet precis var bebisen är.

Kom på att jag ju brukar ta i helsvart outfit, så det blev att slänga av sig skjortan.

"Däääääj, bess!" säger Lyckeli och pekar.