Dagen fick en tidig start, redan tjugo över sex tyckte Lyckeli att vi skulle gå upp, så det fick bli så. Hon reser sig i sängen, pekar ut mot soffan och säger "DÄÄÄÄR!" och kommer man inte med då så hasar hon sig ner för soffan och knatar iväg på egen hand. Lika bra att hänga på, menar jag.

Efter diverse frukostpyssel och påklädning så tog vi oss ut till lekplatsen, där vi hann busa en del medan vi väntade på Linnéa och Felicia. Felicia har redan hunnit blir sex veckor gammal men då jag och Lyckeli har varit både förkylda och magsjuka det senaste har vi inte kunnat träffas förrän nu. OJ, va fin hon är, söta bebin! Tänk va små de är med... ofattbart. Lyckeli var måttligt förtjust i att jag höll bebisen, utan pekade ivrigt på vagnen och sa diktatoriskt "besss, DÄR!" och menade att bebisen hörde minsann inte hemma i LYCKELIS mammas knä, utan skulle vackert ligga packeterad i den där vagnen som den kom i.   Sedan kom grannkatten, så då fick hon annat att tänka på.

"HEJ, mamma! Jag ser dig där, genom springan."

Fina jackan hittade jag på "Lilla Du" i Mölndal igår, och kunde bara inte motstå den. Lyckeli blev härligt, vårigt hippie med den på!

Lyckeli brukar peka på dörren och säga "Dut!" (gå ut) med en gång på morgonen. Sedan får man slita med henne in vid lunch, för enligt henne kan man gott bo ute hela tiden.

L

Lilla Felicia, sex veckor gammal. Söt som socker!