Idag ska jag skriva om vad jag har ätit... det blir ju inte att jag kan färdigställa inlägget förrän imorgon då, så det får bli att redigera.   

Intressant att det var just idag som jag ska skriva om mat, för det lär INTE bli en vanlig matdag för oss här. Vi ska nämligen på bröllop! Jag har ingen aning om ifall jag kan ta kort och visa, det handlar väl om hur vi sitter och om det liksom passar sig att dra fram stora systemkameran och fota där och då. Men jag lovar att jag ska berätta iaf!

Frukosten är dock avklarad i hemmet. Jag åt gröt gjord på 1 dl fiberhavregryn, en msk osötat äpplemos och en skvätt havremjölk till det.

(ungefär ett dygn går)

Tjohoo! NU kan jag skriva klart inlägget. Så, dagens mat igår var alltså:

Frukost: Havregrynsgröt, osötat äpplemos och havremjölk

Lunch: 1 tofukorv inrullad i ett tunnbröd, med sallad och ketchup

"Mellamål": 3 bitar mörk choklad, 2 glas champagne

Bröllopsmiddag: Förrätten för mig och min man, som ju äter vegansk mat, blev tångkaviar (rökt tång som smakar som vanlig, säger de som testat och jämför med fiskrom), avocado, sallad med nån god, söt dressing, bröd och vin.

De andra åt gulaschsoppa med bröd, eftersom brudparet hade bott ett år i Ungern och ville spegla det i sin meny.

Till huvudrätt åt alla buffe. Det var en SUPERbra buffé jag och Marcus fick! Där fanns rödbetsbiffar, tofu med ajvar, grönsallad med solrosfrön och apelsin, sparris (MUMS), tomat med rödlök, grillspett med paprika och aubergine, granatäpple och potatissallad. OJ, va jag åt, två gånger tog jag och jag nästan slickade tallriken.

Sedan var det havreglass med fruktsallad till mig och Marcus, medan de andra smaskade på bakelser. Det ena var med kokos och choklad, den andra med passionsfrukt och choklad. Så här såg de ut:

Sedan tillkommer ett antal glas vin, några cider, en näve chips och massa vindruvor som jag smaskade på framåt kvällen.

Det var ju inte direkt den vanligast dagen att hämta "vad jag åt"-bilder från, men å andra sidan var det tur att det var en lite mer spännande matdag jag fick att rapportera om.   

Då var turen kommen till mina föräldrar idag. Dem kan man nog skriva en roman om, men jag ska försöka att hålla mig kortfattad.   

Min mamma heter Marie, liksom jag gör i andranamn. Hon är född 1952, gillar att plocka svamp, sällskapa med sina hobbyfår och sy, sticka eller virka. Att sy är hon VÄLDIGT bra på, hon sydde bland annat min bröllopsklänning. Min mamma gillar att vara hemma, hon är glad men gillar INTE att bada utomhus. Inte inomhus heller, tror jag...

Min pappa hette Kjell-Åke, men för mig är Kjell det namnet jag är van vid att använda om honom. Han föddes också 1952 och kom till Göteborg från Norrland (exakt, va?) då han var ungefär 15 år för att sedan blir kvar här på västkusten. Pappa var glad, tjock och gillade att fotografera. Han gick tyvärr bort 1996 i en hjärtinfarkt. Det var en i raden av många och han stod i kö för att få nytt hjärta, men hann tyvärr aldrig få det.

Min mamma och min pappa träffades då de var unga, bara 16 år. Då mamma var 18 föddes Tobias och sedan kom Teres innan jag slutligen kom till världen. Redan då jag låg i mammas mage gick mina föräldrar isär och jag träffade pappa väldigt sporadiskt under min uppväxt. Han flyttade till Kode fick med sin fru (jag kan inte skriva "nya fru" då mamma och pappa aldrig var gifta) och de fick tre barn tillsammans; mina halssyskon. Även mamma gifte sig med en ny man och fick ett barn till; min halvsyster.

Som jag uppfattar det hela hade mina föräldrar så lite kontakt med varandra som möjligt efter separationen. Mamma, som jag bodde med, talade aldrig om pappa frivilligt. Jag tror det var ett ganska infekterat ämne.

Jag saknar att inte fått lära känna min pappa som vuxen. Jag tror vi skulle ha det skoj tillsammans! Min mamma och jag talas vid ganska ofta men det är 13 mil mellan oss och det händer att det går ett tag mellan gångerna då vi träffas.

Hm... här gäller det att välja perspektiv. Vilken kärlek ska jag ta? Snackar vi killar så har jag varit kär måååånga gånger. Jag tillhör dem som varit kär i en kille ena veckan och en annan nästa vecka. Men jag minns fasen inte den första! Min allra första kärlek kan jag tänka mig var min nappflaska, för mamma har berättat att jag hade en egen "shull-hylla" (shull - nappflaska) och att jag drack saft i min nappflaska på kvällarna, för välling har aldrig fallit mig i smaken. Ja, herregud, det där är ju ett annat kapitel, att jag fick SAFT i min nappflaska...   Marcus har berättat att han och hans storebror fick springa näck en stund varje kväll, sedan fick de borsta tänderna och ta på sig pyjamas och SEN drack Marcus ett stort glas apelsinjuice innan han lade sig. Men det var ju så förr! Nyttigt var lika med frukt och hemmagjord, och man talade inte om sockermängden på det sätt man gör idag. Menmen - back to the first love.

Jag får nog välja Frans. Frans var en kanin av rasen Belgisk jätte. Han var stor som en mindre kalv och snäll som en bomullstuss. Han var från början min storasysters kanin men då hon flyttade hemifrån fick jag liksom ta över honom. Och SOM jag gosade med denna kanin... jag har kort på när jag och han sitter på gräsmattan och gottar oss i solen och jag minns att han gärna låg och sprätte i en sandhög då det var varmt. Härliga Frans, som till slut "dog" då jag var på besök hos min mormor och morfar. Jag misstänker att det var mamma som hjälpte honom på vägen, för Frans var nämligen förlamad i hela bakpartiet den sista tiden och han kunde bara ligga, med mat och vatten inom räckhåll, i sin bur. Jag vägrade låta någon avliva honom, men som sagt, jag misstänker att detta hände då jag inte var hemma... Jag kan väl se i efterhand att det nog var mest barnhärtigt, men FY så jag sörjde honom, ska ni veta! Jag älskade den där kaninen. Sedan har det kommit många fler djur som jag har älskat. Min tama tupp (med det originella namnet Tuppe), mina katter (Oliver, P1, Svante, Tiger m.fl.), mina sköthästar Bellami, Paulina, Irma, Evina och Zebb (fast honom älskade jag inte, han var en sur, envis shettis som inte hade mer vett än en grillvante) och fler kaniner, som Pavarotti, en liten hermelinhane. Sedan har vi mina tama råttor Bosse och Lennart. Men Lennart var lite äcklig, han tappade svansen och började bitas... Bosse var dock fin!

Men vi återkommer till kärnan. Frans. Denna fina kanin som jag hade så roligt med. Det var nog min första, stora kärlek.   

Då tar vi dag 1 på "30 dagar" och idag är det "Presentera dig själv" som är rubriken. Så - here we go:

Jag heter Tina, är född 1981 och kommer från den lagoma staden Uddevalla på västkusten. Numera bor jag drygt 10 mil längre söderut och trivs bra här. Jag är gift med min fina Marcus och tillsammans har vi två barn; Lyckeli som är född i juli 2008 och Benjamin som är född i juni 2010. Jag är gymnasielärare och mina ämnen är svenska och svenska som andraspråk, men jag undervisar även i estetisk verksamhet och projektarbete.

Jag är nästan fånigt envis. Ibland långsint och ofta ganska trotsig. Men jag är också bra på att ta människor. Jag tror jag uppfattas som ganska trevlig, lätt att prata med och ärlig. Jag funderar mycket kring moral och etik, kring existensiella ting och rättvisa, ödet, livet / döden och lycka. Jag värnar om miljön och är intresserad av miljöfrågor. Jag hävdar att liv är det mest värdefulla och äter eller utnyttjar inte andra levande varelser. Därmed äter jag vegansk kost och väljer bort t.ex ull och skinn i mina kläder.

Jag gillar musik. Jag gillar att skriva och att baka. Jag gillar mina vänner och min familj, och skulle aldrig jobba på julafton eller midsommarafton om inte någon höll ett vapen mot mitt huvud. Jag gillar inte sötlakrits eller människor som tror att pengar hör till det mest viktiga här i livet. Däremot gillar jag att få massage.

I Lindas blogg - www.lindaskriver.blogspot.se - hittade jag en rolig utmaning. Man ska skriva ett inlägg varje dag i trettio dagar om ett givet tema enligt följande schema:

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det verkar skoj så jag antar utmaningen!   

Ja, vi hade ju lite inflyttningspartaj här i dagarna. Fick kanonfina saker av trevliga människor och jag ska nog ta och lägga in ett och annat fint kort från kvällen här det snaraste. Men iaf - här kommer ett urval av presenterna:

Läckra ljuslyktor från Linnéa och Niklas, och en jättevacker orkidé av lillsyrran Jennie och hennes Jonny.

Snygg och STOR lykta av storasyrran med familj, storebrorsan och lillsyrran Maja och hennes Anders. Läcker!

Jag fick en försenad födelsedagspresent av brorsan Tobbe med; lyxchoklad! Den blåa har jag inte smakat än, den i mitten är supergod; en aning bitter, på ett bra sätt, ocih dryg och smakfull. Den bruna har blivit lite av en favorit; den har en liten hasselnötssmak och smälter helt ljuvligt i munnen. Min bror känner mig.   

Vi fick även en jättefin uteblomstergrupp med ljung och lite annat fint av Marcus brorsa David och hans Lina, samt jättefina hjärtan i olika storlekar som det stod "god jul" på, av Veronica och Tobbe.

Idag vaknade Benjamin kvart över sju. Ja, ni läste rätt! 07:15 slog han upp sina blå. KVART ÖVER SJU! Herregud, halleluja, det är det bästa, och framför allt längsta, natten EVER! Jag är så himla glad, och önskar, hoppas, vill och ska kämpa för att det här är en trend. Knepet verkar vara att förhala matningarna så att sista nattmatningen blir vid fem istället för vid tre, som den brukar vara. Då sover han kanske gott några timmar till, och klockan kommer över det magiska talet 7, som vore drömmen. Efter 7 är det morgon, och helt legitimt att gå upp.

Det snöar utanför. Lite julmysigt och härligt att veta att vi inte har några måsten idag förutom att jag ska på styrelsemöte ikväll. Men fram tills dess ska vi som sagt bara ta dagen som den kommer.

...blir man då man käkat blåbär!