Tjohoo! "För det är ingen vanlig dag, för det är Tinas födelsedag, hurra,  hurra, hurraaaaa!!"

Benjamin firade mig genom att vara vaken halva natten och Lyckeli genom att servera ett ton kink och gnäll till frukostbordet. Men hey, solen skiner och jag ska baka bröd och göra kantarellsoppa. Det blir nog en fin dag.   

Tjohopp tjohej, imorgon blir jag 29 år.    Känns fint. Idag var min mamma, lillasyrra med sin snubbe Anders och storebrorsa med dottern Jonna här och grattade mig. Tyvärr kunde inte storaysyrran med familj komma då de kräktes imorse, iaf delar av den, vilket Lyckeli har pratat om mycket idag.

"Teo käks. Kommer annan dag." säger hon och nickar mot mig. "Jonna inte käkas, komma kalas." konstaterade hon i nästa andedrag.

Vi käkade pasta carbonara a la veganstyle och så gjorde jag mumsiga brödsticks till det. Lite äpplepaj, äpplekaka och kärleksmums med glass på det så var nog alla mätta och glada. Jag hann till och med klippa storebror innan de åkte hem, så kvällen får räknas som riktigt lyckad. Tusen tack för alla fina presenter, som träffade helt rätt, hörrni!

 Fick bl.a massa dricksglas, och det passade bra då vi ett efter ett har gjort sönder de gamla. Hade typ fem kvar nu... de har gått varma i diskmaskinen.   En gardin till Benjamins rum fick jag med, och efter att ha kapat den lite kommer den bli finfin! Och lillsyrran vet vad jag gillar; strumpor!   

Jonna tog tag i min kamera och fotade lite. TACK för den hjälpen, Jonna!

Vi käkar.

Min mamma och Benjamin.

Här följer några kort på mig och Benjamin:

Min favorit kommer här:

Jag och Lyckeli.

Fina familjen!

Ni som läste förra inlägget vet att Lyckeli envisas med att mormor heter Andreas. Nu frågade Marcus vad Zebran på teven heter (Filmen ZuperZebran, där Zebran heter Strecket på svenska) och Lyckeli kläcker: Marie!

Mormor, zebran... lätt att ta fel!   

Lyckeli har blivit en hejare på namn. Hon har börjat fråga "Va heter han/hon/den?" och hon vill gärna att man ska fråga henne "vad heter farmor?" och "Vad heter Tildes lillasyster?" Ofta blir det rätt, men ibland blir det fel. Farmor hette ett bra tag "Farbror" istället för Barbro. Imorse hette mormor Andreas (hon heter Marie men brorsans grabb heter Andreas) och Amandas pappa hette Kiss-kiss.   

Dagens sötaste hittills är ändå då hon satt i soffan och med mycket liten röst viskade "Jag är väldigt, väldigt liten..."

Herregud... jag smälter.

...att TÄNK om Lyckeli verkligen TRODDE att vi skulle "väga och äta" Mamin, som hon sa, då vi skulle till bvc för ett tag sedan för att väga och m ä t a honom? TÄNK! Fy va hemskt.

Eller... potato number two. Denna gång gjorde jag den betydligt mer fast, med lite olja och en skvätt sojagrädde. MUMS, sa Benjamin och var extra glad då Lyckeli matade honom. Den där dryga teskeden jag lade upp tog slut i ett nafs och han verkade fatta grejen.

I tisdags var Lyckeli hos sin arbetsterapeut Ylva för sista gången.   Nu är det läkt så pass bra att Lyckeli inte längre behöver ha plåster över ärren, vi ska bara smörja och se till att ha ordentligt med solskyddskräm där på sommaren. Det känns underbart!

Jag fick ett kort så ni kan se då barnen badade härom dagen. Ni kan ju passa på att se hur otroligt lycklig lillfjanten Benji är då Lyckeli sjunger och plaskar för honom.

Här ser ni hur fint det har läkt. Det är lite tjockare på ena sidan, den sidan av bröstkorgens mitt som är mot kameran har läkt jättefint.  Den andra kommer troligen att blekna mer allt eftersom. På magen har hon fortfarande vita områden och vi vet inte om de kommer att försvinna eller om de finns kvar för alltid, men vi är ändå så otroligt glada att älskade ungen har läkt så fint som hon har gjort.

Lycklig lillfjant!

Smaka på syrrans finger. Gott!

Lyckeli brukar på kvällen titta ut genom fönstret och säga "Nu natten! Fåva sen." för att liksom konstatera att det snart är dags att gå till sängs. Idag ändrades dock rutinen något då Lyckeli efter en glutt ut genom fönstret säger: "Apa där!". Sedan kom apan in. Den klättrade upp på hennes rygg och hon fick säga till den på skarpen: "Gå från, gå från!" innan den klättrade ner igen.

Fantasi? YES! Och det är så jävla underbart att lyssna på henne.