Jag har min släkt på pappas sida utspridd över hela Sverige. Efter hans död 1996 har jag inte träffat många av dem men tack vare fenomenet facebook har jag och mina syskon nu fått upp kontakten med dem igen. Och nu var det äntligen dags för en släktträff! Jag måste säga att jag var rätt nervös före, men det visade sig finnas många fina personer i den där tjocka släkten... Vi var inte alla samlade men det kanske vi blir en annan gång.

Jag sitter längst fram med Benjamin i bärsjalen. Lyckeli sitter i grönrandig klänning i Gabriellas (min systerdotter) knä och Marcus står längst bak, andra till höger.

Att bada är kul, och ÄNNU roligare är det då lillebror joinar i karet!

För två år sedan kom hon; min fina dotter. Min älskade, underbara Lyckeliten som stormade rakt in i vårt liv och våra hjärtan. Jag och Marcus var sålda från första stunden vi såg henne och sedan dess har vårt liv berikats av denna lilla varelse varje dag.

För att ge henne en riktigt bra dag började vi med sång och hurrarop då hon vaknade på morgonen, och sedan fick hon sin present från mig och Marcus och Benjamin:

Lilla Lyckan övade och övade och till slut gick det att cykla på egen hand! Inte fort alls, men det var nog lika bra för lilla mammahjärtat som så stolt övervakade det hela.

Sedan kom farmor och farfar! De hade med sig två stooora paket;

Lyckeli öppnade det ena och så jag såg att det var en studsmatta (som Lyckan önskat sig) så utbrast jag "Åh, Lyckeli, det är en sån man kan hoppa högt på!" varav Lyckeli glatt svarade "JAAA!" och sedan ställde sig på paketet och hoppade:

Så kan man också tolka det.   

Lyckeli ville gärna hjälpa farfar skruva ihop båda presenterna, här stafflit som hon fick förutom studsmattan:

Lyckeli håller koll på skruvarna medan farfar skruvar.

Efter lite fika och bus med farmor var det dags för Lyckeli att sova middag. Snälla farmorn stannade och tog hand om Benjamin två timmar medan jag och Marcus fick lite i magen samt ordnade inför barnkalaset som stundade.

Det var fullt med barn! Här syns Sandra med Freja i knät, och intill henne på soffan sitter Evelina, som var där med sin mamma Kattis. Tilde står på golvet och bredvid Lyckeli sitter kusin Amanda.

Johanna och Philip kom med sina grabbar Ted (i grönt) och Tage (i randigt). Tilde skapar ett mästerverk på gröna "svarta tavlan".

Ted

Tage

Söta Elly var där med sin mamma, pappa och...

... sin en vecka gamla lillabror Joel. Sicken goding!

Tristan var där med sin pappa Tobbe, och han käkade kanelbullar som en hel karl.   

Lyckeli tokhoppar. Studsmattan var mycket populär. Barnen stod i kö för att hoppa på den. Tilde var söt för söt: Sandra sa till henne att "Nu får nästa barn hoppa." varav Tilde kliver ur och deklarerar "Så, jag är nästa!".   

Sandra med Freja (hm.. var är ögonen?) och Marcus med Benjamin.

Vi gjorde det enkelt för oss och hade smörgås med olika pålägg till de vuxna, plättar till barnen och sedan muffins (istället för tårta, för det är svårt att få en helt vegansockerkaka att hålla ihop då man lyfter den i ett stort sjok att man kan göra en tårtbotten av den) och kanelbullar. Innan vi tog efterrätten sjöng vi för Lyckeli och hon strålade hela hon, min fina unge!

Många av gästerna har jag lärt känna via ett forum på nätet. Elly och Teds mammor "träffade" jag redan 2007, då vi var gravida med våra små. Via Ellys mamma Annika träffade jag sedan Sandra, Tildes mamma, då barnen var några månader.

Ted, Elly och Lyckeli. Dessa tre godingars mammor hängde alltså i samma "rum" på forumet då vi väntade våra små, och gör det ännu idag.

Men det är dessa tre tjejer som träffas ofta för att leka och busa. Tilde, Elly och Lyckeli.

De fick också var sitt syskon under våren/sommaren 2010, alla tre. Tilde och Freja, Elly och Joel och så Lyckeli med Benjamin. Fina barn!

De tre små godingarna.

Alla som var med igår bidrog till att göra Lyckelis tvåårsdag speciell och det vill jag tacka för, stort!

Alltså, min egen bvcdam är bra. Hon är trevlig, fattar iaf större delen av vad jag säger och verkar inte ha någon större personlighetsstörning. Tyvärr är inte alla som jobbar på vårt bvc likadant funtade. Det finns en tant där som är hur jäkla knepig som helst. Jag har tvingats tala med henne flera ggr då hon varit den enda som jobbar då jag väl har ringt och undrat över ngt. Som nu. Och ni som inte vill veta av bajssnack får sluta läsa nu...

Jag undrade lite över Benjamins bajseri för han har svårt att bajsa själv. Vi får ofta hjälpa honom (reta lite med tempen) och nu börjar jag svettas över att ha inte ska lära sig att bajsa på egen hand. Jag ringer då bvc och förklarar läget.

Tina: Men hur lång tid ska jag låta det gå innan jag hjälper honom då?

Bvctanten: Njaa. har det gått två, tre dagar så får du ta i mer messmör i maten.

Tina. Men det hjälper ju inte om det har blivit en propp längst fram liksom.

Bvctanten: Men så ska du göra.

Tina: Men messmör är ju inte laxerande i sig, och han är ju inte hård i magen som det är nu så jag förstår inte hur MER messmör skulle hjälpa, för det räcker med den han får nu för att han inte ska bli hård.

Bvctanten: Jamen mer än tre dagar ska det inte gå.

Tina: Och hur ska jag hjälpa honom efter tre dagar då?

Bvctanten: Ta i mer messmör då.

Tina: Men... *suckar* Men efter tre dagar, om mer messmör inte hjälper, vad händer då?

Bvctanten: Men det får vi ta DÅ förstår du väl, då tar vi i lite olja också.

Tina: Öh... jaha. Jaja, tack för hjälpen då.

Var hittar de tanterna då!? Jag förstår inte...

Att det ska vara så laddat, det här med amning. Och att det ska vara så att varenda människa tror sig ha rätt att diskutera kvinnors amning eller icke-amning helt utan vidare! Det är mitt barn, mina bröst och MIN sak om jag ammar eller inte. Hur det kommer sig att man ammar eller inte ammar syns inte på en kvinna, men ÄNDÅ tar sig många friheten att "veta" att man är lat om man inte ammar, att man inte älskar sitt barn lika mkt eller att man borde gå till en psykolog eftersom en icke-amning betyder att man har svårt med närhet. Jag har hört så många kommentarer, inte alla riktade till mig utan en del riktade till andra kvinnor som inte ammar av en orsak eller en annan, och jag blir förbannad varje gång.

"Alla kvinnor kan amma." BULL. SHIT!!! Sånt jävla trams, att vi ens orkar hålla på sån här i ett samhälle där vi har tillgång till ersättning, som faktiskt fungerar hur bra som helst om inte amningen funkar, där inget barn behöver svälta ihjäl och där vi har betydligt allvarligare saker att diskutera än hur våra små får sin näring det första halvåret. Alla kan INTE amma. Så är det bara.

Anledningen till att jag är så upprörd just idag är att jag ringde bvc idag för att fråga en helt annan sak, en sak som iofs kan påverkas av huruvida man ammar eller inte men ändå, det var attityden hos bvc-tanten (inte min vanliga) som gjorde min förbannad. Hon frågade om jag ammar och då sa jag att jag till allra största delen ger ersättning. Istället för att då utgå från det och berätta hur jag ska göra så fortsätter hon med att undra om jag inte har försökt amma före varje gång jag ger flaska, för "det ska man alltid göra". Öh, jooooo, jag vet att rekommendationerna är såna och jag vill mitt barns bästa, men nu är det den här lösningen som är bäst för oss, förklarar jag. Ändå fortsätter hon, men en röst där jag riktigt hör föraktet: "Jaha, ja, man kan ju försöka lite till... men men."

Kärring! Jag orkade verkligen inte dra hela vår historia och kände heller inte att hon hade med det att göra. Men hur i hela friden tänkte hon?!

För en dryg vecka sedan satt vi i bilen på väg hem från vänner. Lyckeli var ganska trött, det var nära hennes läggtid och Marcus satt intill henne i baksätet. Vi hade givit henne nappen för att uthärda resan hem. Lyckeli satt och vickade på tårna och följande konversation utspelade sig:

Marcus: "Lyckeli, vad ska du bli här du blir stor?"

Lyckeli: *Tittar på sina fötter*

Marcus: "Ska du bli ballerina när du blir stor?"

Lyckeli: "Schtshc ooor."

Marcus: "Va? Du får ta ut nappen så jag hör va du säger."

Lyckeli: *tar ut nappen* "Staaasch stor."

Älskade unge! Här ska det inte blivas någon prima, fånig ballerina. Hon har större planer än så. Hon ska ha mustasch när hon blir stor!     

Mitt i högsommarens hetta jobbar Marcus som mest, så jag och barnen försöker roa oss så gott det går. Idag lattjade vi lite med Tristan och Tobbe, och sedan fick vi besök av två av mina gamla elever. Skoj! Imorgon väntar förmiddagsbesök av Lyckelis farmor, vilket alltid är lika uppskattat. Jag måste säga att det flyter allt bättre nu med två barn då jag är själv. Bitarna faller oftast på plats. Iaf nästan...   

Det var en riktig myskväll vi hade igår hos familjen Engdahl, tre barnfamiljer med sammanlagt fem barn utanför magarna och ett barn ännu inuti en mage. Knytkalas gav ett rejält buffebord och grillspetten blev kanongoda.

Sandra fixade drink; alkofri med jordgubbar.

En ny favorit för mig att grilla är ananas. OJ va god och söt den blir!

Här syns alla utom Bengt, som tar kort, och Benjamin som vid stunden för korttagningen ligger och sover i vardagsrummet.

Efter middagen åkte poolen fram och Lyckeli, galningen, hoppade från altankanten och satte sig rakt på rumpan i vattnet. Gång på gång. De andra tjejerna tyckte hon var bra tokig.    Men roligt - det hade de!

Freja tar sig en tupplur på sin pappa Bengt.

Vackra, vackra Annika med sin härliga mage och Benjamin i Frejas sitter.

Dags för efterrätt. Varför inte äta uppochner, tyckte Lyckeli... och det gick bra, det med.

Tack för en mysig kväll! / vi fyra