Idag var vi ute nästan två timmar, hela familjen. En STOR grej för oss! Jag har knappt varit ute alls de sista fem, sex veckorna, så jag njöt i stora drag. Vi gick till en närabelägen lekplats, och Benjamin sov som en gris hela tiden. Det är skillnad på hur han är mellan målen nu då han får ersättning, på inrådan från bvc. Min mjölk räcker helt enkelt inte. Jag både ammar och ger ersättning nu. Jag är helt enkelt en sån som inte kan amma, hur gärna jag än vill. Inte bara amma, iaf.

Lyckeli är en riktig solstråle, hon! Jag blir så glad varje dag av henne, och hon säger så mycket nu. Nya ord kommer varje dag och idag sa hon en fyraordsmening: "Kyki (hennes nya ord för Lyckeli) dicka, mamma sen". Sedan delade vi vattnet i glaset enligt hennes order. Jag älskar den ungen! Och nu har jag en unge TILL att älska sådär mycket! Ojojoj... jag är lyckligt lottad.   

Tyvärr kände jag på Benjamin att han var lite varm efter utflykten och sedan bröt värsta förkylningen ut. Han snorar, snörvlar och är jättetät, stackarn. Nu börjar jag få ont i halsen så jag drabbas jag med, antar jag. Lyckeli är snorig men lycklig ändå, och Marcus jobbar från idag em till torsdag fm. Jag längtar redan tills han kommer hem och tar hand om oss skruttiga igen...

I den här stubben bor det Pontepiner, säger Lyckeli. Alla som sett Drömmarnas trädgård vet vilka de är, de är små, små gubbar som säger "mimimimimi".

Min fina unge!

Vi gungade tillsammans, Lyckeli och jag, och tittade på trädkronor och flygplan där vi låg.

Men det har varit en jobbig tid. Benjamin får sin sista akupunkturbahandling mot sin kolik på måndag. Vi kämpar på med en strulande amning och svamp som började i hans mun och sedan gick över till mig. Men det går sakta men säkert framåt. Om några hundra år ska jag nog ha kommit in i det här med två barn så att jag får tid att blogga igen.   

9 dagar. Det är inte många dagar, men samtidigt känns det konstigt att han inte har funnits här utanför magen längre tid än så.    Under helgen jobbar Marcus och jag får massa hjälp av snälla människor. Idag är Lyckeli hos farmor och farfar och innan de hämtade henne åkte farfarn och köpte hem massa mat till mig efter en lista jag hade skrivit. Så snällt! Lyckan har det skoj där och jag kan koppla av och bara amma och vila hela dagen. Och imorgon, då Lyckeli är hemma igen, kommer David och Lina för att roa henne på eftermiddagen. Fina ni! Det kommer gå fort tills det är måndag igen och min Marcus åter är hemma för att ta hand om oss. Det känns som att det kan komma att funka...

INTE Ballerina... Singoalla. Rätt ska vara rätt.

Igår var min mamma och syster med sambo här en sväng. Mamma hade med sig rabarber så i skrivandets stund har jag just käkat en tallrik rabarberkräm med sojamjölk. GOTT! Lyckeli har tidigare varit väldigt reserverad mot mormor, för vi träffar henne ofta hemma hos andra i släkten då det är kalas och sånt. Då är Lyckeli blyg. Men igår busade de järnet här hemma, Lyckeli var trygg på hemmaplan och hon skrattade och var sådär underbart go och glad som man blir då man fått äta tre kakor till fikat. ;-) Men hon är verkligen sin mors dotter, för liksom jag slickar hon i sig sylten från mitten av Ballerinakexen och sedan lämnar hon de slemmiga resterna till pappa medan hon sträcker sig efter en ny kaka.   Jag får dock tillägga att de bitar jag lämnar till Marcus inte är lika slemmiga...

Anders och Benjamin.

Mormor och dotterson.

Min lillasyster Maja; Benjamins moster. Benjamin är Majas ÅTTONDE syskonbarn.

Så här lycklig blir man då man busar med mormor i sängen.      

Jag bara måste visa ett kort David tog på oss, mest för att Lyckeli är så rolig på det kortet:

I söndags var stolta farbrorn David och hans fina Lina här en sväng för att kika på Benjamin. De var snälla nog att ta med sig indisk mat till oss, för vem sjutton har tid eller ork eller VILJA att ställa sig och laga mat till andra än Lyckeli då man har fina små barn som man hellre vill vara med?   Så vi smaskade i oss god veggi-korma och Benjamin fick en jättejättefin skyddsängel och en body av besökarna. Tack för de fina presenterna!

Mys på hög nivå!

Lina och Benjamin.

Mycket glad farbror håller en mycket liten skrutt.

Nu är han här! Vår underbara, fantastiskt fina son Benjamin. Han kom till världen 3 juni klockan 21, efter ett kort men mycket intensivt värkarbete. 4450 gram, 53 cm lång och 38 i huvudomfång. Idag kom vi hem från bb, och jag är så stolt över finaste storasyster Lyckeli som blev så himlans glad då "Maaamin!" kom hem till henne.

Ett gäng bilder:

Första kortet på hela familjen, då Benjamin inte ens är ett dygn gammal. Farmor och farfar kom med Lyckeli för att hälsa på oss på bb.

Vi gör oss redo för att åka hem från bb, jag och Benjamin, tidigare idag.

Lyckeli är världens stoltaste och mest omtänksamma storasyster.