Idag var vi iväg på familjeutflykt. Det har inte alls varit lika varmt som igår men egentligen var det perfekt väder för att åka iväg på utflykt. Så efter frukost bar det av till Slottskogen för att klappa getter och glo på hästar. Det blev succé! Först och främst var det roligt att åka buss. Bara det hade varit underhållning nog för lilla Lyckan. ;-) Väl framme vid Linnéplatsen knatade vi uppför berget till Barnens zoo och där var det ÄNNU roligare! Lyckeli tittade och glodde och sprang runt (med pappas hjälp) och såg förundrat på alla barn som sprang helt på egen hand, utan att pappa höll dem i händerna. Emellanåt kom det en get springandes och lyckan var total då hon fick KLAPPA en av dem! Ojoj, det riktigt lös ur ögonen på henne. Vi försökte förklara att det var samma get som, ratatata, släpper ner femton små dyngbollar hemma i bajsboken, och som bräker bääää i den stora boken om Bondgården. Om hon lyckades koppla eller inte, det vet man ju aldrig, men roligt, det hade hon iaf. :-)

Familjen på väg till Barnens Zoo i Slottskogen.

"Pappa! Den där grejen har inget huvud! Måste kolla... "

 Att titta på fåglarna var himla intressant.

Dagens höjdpunkt var när geten kom nära nog och stod stilla tillräckligt länge för att Lyckeliten skulle kunna klappa.

Vi och getterna.

Ja, det blev ju lite knas där med alla inlägg, då jag i juni skrev att jag inte hade min kamera med och sedan, då jag fick tillbaka den, skrev inlägg för maj. Men ni får bläddra tillbaka och se så ni inte har missat något! :-)

Lyckeli har varit överpipig idag. En riktig pipgris! Och nu har vi försökt natta henne i över en timma. Hon gråter och skriker och vill INTE sova. Bannemej! Det är nog någon slags fas hon ska igenom, men det är rätt så påfrestande då hon bara ska vara i famnen, om ens det duger. Det gör det inte alltid, då ska hon upp i famnen men ändå sitta där och gråta. Älskade unge! Jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna och göra dig glad igen. Det värker i mig då du gråter så här. :-(

I söndags konfirmerade sig Jonna, min brorsdotter. Sötaste Jonna, det strålar om dig!

Familjen på konfirmation. Jonnas hund tyckte tydligen att han skulle vara med också. :-)

Fina Jonna!

Skulle bara säga att jag glömde kameran hos brorsan i helgen, så jag skriver mer om allt som hänt då jag får tillbaka den på tisdag. Nu ska jag fylla Lyckelis pool så hon kan bada när hon vaknar från förmiddags-sovet! Hoppas att ni alla har lika fint väder som vi har här. :-)

Marcus pappa är uppvuxen utanför Mellerud. Han och två av hans bröder äger nu föräldrahemmet tillsammans och där spenderar vi härliga sommardagar varje år. Säsongen börjar i maj och håller i sig ända till oktober, då de sista höstäpplena packas ner i påsar för att tas hem och användas i pajer och kakor. Vi njuter alltid då vi kommer upp till landet, och förutom att jag är lite rädd för att gå ensam till utedasset sena, mörka augustikvällar är det en ren idyll.

Marcus föräldrar, hans storebror med familj och vi tre troll spenderade helgen på landet. Förutom en allergisk reaktion Lyckeli fick av smörblommor (jag hade inte ens en aning om att man kunde få reaktioner av dem, men hon fick prickar och nästan som blåsor i hela handflatorna) var det en jättefin helg, full med sooool, gott vin, god mat, gott sällskap och bara slapperi.

Det var välbehövligt, för både mig och Marcus, för det har varit jobbiga dagar nu sedan ett tag. Det tär på oss att vänta på provsvar, att ständigt springa till läkare och sjukhus. Det är sommar och vi vill ha sommarlov från allt vad cancer heter. Evigt sommarlov - tack.

Fikadags utanför farstuknuten.

Lyckeli är ute och spatserar med farmor på gräsmattan.

Jag gungar.

Ute på äventyr!

Kusin Amandas cykelhjäl och cykelstol skulle provas. Vi nöjde oss dock med att bara leda runt cykeln lite på gräsmattan. Man får börja försiktigt.

Marcus och Lyckeli är ute och går nere vid ladan.

Jag vill bara tacka så hemskt mycket för alla underbara kommentarer jag får av så många av er! De betyder jättemycket för mig och jag läser dem ofta många gånger om.

Cecilia, du kommenterade inlägget "Ärren" men jag kan inte komma i kontakt med dig på något sätt... Om du har en blogg eller ett konto på fl så kan du väl skriva något igen? Om du inte vill ha det publicerat så skriv det, så raderar jag det självklart med en gång. :-)

Åter - tack för era kommentarer! De värmer ända in i själen.

Idag var jag med Lyckeli på arbetsterapin, där de skulle se över hennes ärr. Det ser rätt bra ut, något rött dock, så vi ska fortsätta smörja med aloe vera och sätta ett specialplåster på själva ärren. Plåstren ska skydda mot solen och samtidigt trycka till ärrkanterna lite, så det blir så platt som möjligt.

På mage och bröstkorg är det nästan helt läkt, bara vita partier kvar här och där. De kommer att anta hudfärg snart. Här ser ni hur det ser ut, både det röda runt halsen och några av de vita partierna på magen. Hon har även en röd fläck under hakan som kommer lämna spår efter sig.

Trappan är en klar favorit hos farmor och farfar just nu. Det knölas på i krypgång ditåt så fort hon får chansen, och hon ska gå på riktigt, med fötterna på varje trappsteg, inte med knäna. Det är rediga karlasteg hon får till då hon kånkar sig hela vägen upp, min envisa bebis. :-) Och bakom står bebisens mamma och vaktar och sträcker på sig av ren stolthet. Några bilder från dagen:

Lyckeli Lyckeli och farbrors tjej Åsa. Åsa har så fint hår, tycker Lyckeli!

Så Så himla fint att man måste draaa i det!

Att klättra i trappan är skoj, men man blir så himla trött, bara... får vila lite ibland.

Kusin Amanda, farmor och Lyckeli leker i köket.

Att läsa är en fin avrundning på kvällen.