Jag har en fin, liten familj. Jag skulle älska en stor, stoooor familj med massa barn men som det är nu har jag världens två finaste och man ska ju känna att det finns en balans mellan allt i vardagen med. Förutom mina barn har jag ju en man som ingår i min familj, om vi nu ska snacka den lilla familjen, den som bor under samma tak. Egentligen är jag lätt benägen att räkna in föräldrar, syskon och syskonbarn till mig och Marcus i "min familj" men nu kör vi Svensson-stuket i det här inlägget. Den där mannen som ingår, den som jag älskar, har gift mig med, har fått två små mini-troll med, som jag pussar godmorgon och godnatt varje dag... om honom finns det mycket att säga. Han är inte världens enklaste och kan till och med vara ganska svår att förstå ibland. Men vet ni? För mig är han världens finaste. Och mest underbara. Och mest kärleksfulla. Det finns ingen som ger mig så mycket bekräftelse, så mycket ömhet och bevis på sin kärlek till mig som han gör. Min fina Marcus!

Idag, 12:30, sker det. Lyckelis biodebut. Både jag och Marcus ville vara med vid detta event och för att inte behöva slåss om vem som ska få gå med fick vi hyra ut Benjamin till farmor. Eller så var det så att hon mycket, mycket gärna ville spendera lite egentid med honom medan vi andra drar iväg på bio.   Världens bästa farmor är ju ändå världens bästa farmor!

Vi ska se "Lilla Anna och den Långa Farbrorn" och som jag har fattat det är det nästan två filmer i en då Anna och Farbrorn ser på Spöket Laban i filmen. Jag hoppas Lyckeli kommer gilla det så mkt som jag tror att hon kommer gilla det. Min lilla skrutta, tänk va spännande att gå på bio för första gången! Jag minns att jag såg "Lilla Sjöjungfrun" allra första gången jag gick på bio. Det var jag, min lillasyster Maja och vår storasyster Teres. Det var storebror Tobias som bjöd oss och tidigare på dagen hade vi tre flickor fått var sin present av honom, som vi själva hade fått välja ut. Teres valde ett par pumps och jag och Maja valde var sin My Little Pony som LUKTADE! Vilken grej!

Det har hänt en del sedan juli 2010.   

Juli 2010, på väg till Peter och Melindas bröllop. Benjamin var bara några veckor men det var inte bara bebisvikt jag hade gått upp under graviditeten...

Mars 2011 - knappt 8 månader senare. Visst har det hänt en del? Jag är inte i mål än, men väldigt stolt och nöjd över att jag lyckats ta mig en bra jävla bit på väg dit!

Ojoj, nu kommer det sjuhundra inlägg på raken... men what to do när man har en dator från helvetet, som låter som en motorväg så fort man knäpper på den, så man drar sig från att sätta på den och kunna blogga!? Jag får helt enkelt passa på att slänga in så många inlägg jag orkar här ikväll, då jag väl satt igång spektaklet.   Här kommer lite som händer här hemma just nu:

Benjamin älskar sin gåvagn. Han tar sig gärna en tur då och då men behöver lite hjälp med att svänga och hitta rätt grepp på "styret".

Lyckan och Benji leker så fint, så fint. De gör varandra gladast i hela världen och jag är så GLAD att de har varandra!

Diskmaskinen KAN vara det roligaste som finns i hela världen, näst efter storasyster, om man heter Benjamin. Om den står öppen är han där i ett huj för att "hjälpa till" med disken.

  Har jag berättat att Lyckeli kan alla bokstäver nu? Ja, ibland blandar hon ihop H och K, och Ö glömmer hon ibland hur man uttalar, men annars går det som en dans. Själv kunde jag läsa då jag var tre, och läste egna böcker då jag var fyra. Det ska bli kul att se om Lyckeli bibehåller intresset och gör detsamma.   Jag måste få inflika att vi inte sätter oss ner för att lära henne, utan hon är intresserad och då ser vi till att mata det intresset. Jag köpte t.ex detta tallriksunderlägg till henne, med hela alfabetet, och där sitter hon ofta och pekar och berättar att "A som i apa, L som i Lyckeli, T som i troll och P som i docka" (det är en prinsessa på bilden, P som i prinsessa, men det går inte Lyckeli med på. Det är en docka.   )

I torsdags var det en stor dag för Benjamin. Han fick för första gången följa med sin storasyster ut till lekplatsen för att GUNGA! Det var isigt och jävligt på lekplatsen men väl på plats i gungan skrattade han högt av lycka, vår fina grabb.

Underbara Lyckan hjälpte pappan att knuffa på:

Jodå, vi hann slinka iväg på en 30årsöveraskningsfest med, jag och Maja, ser ni.    Det var min andra lillsyrras man Jonny som skulle firas och det var riktigt roligt! Så här glada var vi innan vi åkte iväg:

Maja och jag

Så var det äntligen färdigt! Vi fick bråttom i slutet för Maja skulle med bussen hem men vi hann ändå slänga in möblerna. Det är en del tavlor, speglar och krokar som ännu inte sitter upp men ni får föreställa er att de sitter lite saker på väggarna.   

Taget från dörren.

    Lyckans säng. Bordet, soffan och stolarna som hör till har min morfar gjort. Jättefina och precis lagom för små rumpor.

  Bokhyllorna ställde vi så de bildade ett myshörn. Man går in längst in mot väggen till vänster, där vi helt sonika tagit bort ett hyllplan. Till och med jag och Marcus kan åla oss in på snedden. Där inne är det fullt av kuddar och Lyckeli kan nå sina böcker i bokhyllan från insidan också. Vi ska ställa en lampa på hyllan så hon har ljus där inne också.

Jag är stolt över mina nyckelpigor, tyckte de blev fina.   

Och molnen Maja gjorde i taket är ju helt fantastiska! Man riktigt känner hur fluffiga de är.

TACK, Maja, för hjälpen! Det hade inte blivit hälften så bra utan din hjälp.

Så då satte vi igång i lördags morse, jag och Maja. Det skulle flyttas ut möbler, tejpas, täckas golv (jag täckte en tredjedel och orkade inte mer, så vi sprang med trasan de gånger vi spillde istället) och spacklas lite. Trist förarbete, men sedan kom vi äntligen igång med målning av tak och väggar.

  Jag ser skitnöjd ut - haha! Här har vi målat två ggr med vit färg på väggarna och jag har satt igång med nyckelpigorna Lyckeli hade beställt.

  Pilligt var det! Men roligt också.