Maja, min ena lillsyrra, var här i helgen. OJ, va vi har målat och grejat! Objektet för förändring var Lyckelis rum och hon hade själv fått välja hur hon ville att det skulle se ut. "Nyckelpigor, ja vill ha nyckelpigor, mamman." sa hon och visst skulle hon få det! Korten nedan är tagna i september, då vi just flyttat in. Lyckeli bor i en del av ett förråd, därför har hon snedtak och ett yttepyttefönster, men det är inget fel på rummet, det är lika varmt som resten av lägenheten och hon har valt sitt sovrum själv då vi flyttade in.   

Hon hade både spjälsängen och den stora sängen i sitt rum ett tag, i övergångsperioden, men bara dagarna efter det här kortet är taget så flyttade vi ut spjälsängen. Den sover Benjamin i nu. Som ni ser är taket jätteflammigt.

Jag läste i GT idag att om man ser rent statistiskt sett och räknar de senaste tio åren, så är idag dagen då våren infaller. Vår är det då det i en vecka har varit en medeldygnstemperatur på över 0 grader. Detta året är vi inte riktigt där än, men vädersnubbarna har lovat varmare väder i slutet av veckan. Mi lajk!

Jag tycker redan nu man får lite vårkänslor då det är en fin dag och fåglarna kvittrar. Det ligger lite snö här och där men den hoppas vi snart smälter bort och blottar små snödroppar och annat blomster. OJ va jag älskar våren!

Ja, nu blir det mycket Sandra, Annika och deras barn på en gång här, men det var ju för att jag bloggar ikapp sedan flera veckor tillbaka... och någon gång var tredje eller fjärde vecka brukar vi träffas för att leka, äta mat och / eller fika.

Annika och de tre stora barnen har sångstund. Annika är grym på barnsånger och kan alltid berätta för oss hur de sånger vi inte kan går. Synd bara att vi hinner glömma dem igen lagom tills hon går hem...   

Benjamin börjar ställa sig  mot saker nu, och stadigare och stadigare blir han. Då Joel knatade iväg i gåstolen så hängde Benji på bakom.   

Fruktfika!

Annika och Elly.

Bus-Freja.

Jag tyckte själv jag fick fina kort på Sandra och Freja.

Glad Benjamin med sin gosefilt. Eller som Lyckeli sa med förtjusning: "Titta, en Krösa-Maja!"   

"Va! Varrå inte snygg i min sjalett?! Jag ska säga dig att jag är SKITSNYGG i den, såreså!"

Jag ligger sååå efter... nu snackar vi över två veckor efter, trots att jag har stuckit i något inlägg då och då. Men jag vill ju visa mer! Innan den här dunderförkylningen kom så var vi till exempel hemma hos Sandra tillsammans med Annika och alla barn. Så, nu idag, 26e februari, kommer en liten rapport om den dagen.   

Joel och Benjamin leker lite tillsammans. Eller hur var det nu? Joel röjde som en tok, då han aldrig sitter stilla, den grabben, och Benjamin satt som ett frågetecken och undrade vad i hela fridens namn Joel höll på med. Annika har en förmåga att få livliga och aktiva barn och då mina är mer sävliga så brukar de har fullt sjå med att hålla koll på vad dessa yrväder som Annikas barn är håller på med.     

Tre fina, fina tjejer. De tog sig en dusch tillsammans, och i samband med det var det nakenfisande på hög nivå. Jag fick så många fina kort, ska ni veta! Finns det något finare än vänskap? Och barn? Och dessa två i kombo? Få saker, iaf, når upp till det.

Några stunder hade de i alla fall kläder på sig.   

Fullt ös!

Min vackra Benjamin.   

Jag hittade en ny produkt, som ska lika tonfisk och smak och utseende, och jag måste säga att den var riktigt god.Inte lika suberb som soja-"laxen" men ändå så pass god att jag kommer att köpa den igen. Var? Gröna Boden på Vasaplatsen i Göteborg, självklart. Mitt Mecka.

2:a bilden i bild-temat (som jag inte binder till dagar i kalendern, detta tema får ta sin lilla tid, precis som förra) ska vara en bild på mig själv. Jag letade tillbaka lite i mina bildmappar och hamnade på min och Marcus bröllopsdag. Jag kände mig som vackrast i världen, minns jag, och väljer därför en bild därifrån idag:

Jag försöööökte verkligen få till en syskonbild hemma i soffan. Men ibland vill det sig inte riktigt:

Haha! Inte värt att gråta åt det, lika bra att skratta, och det högt och länge. Jag har barn som får mig att skratta varje dag. Är det inte Lyckelis underliga och kluriga formuleringar så är det Benjamins minspel eller hans upprörda "GAGAGAAAAGAGA" då han inte får som han vill. Om ett gott skratt förlänger livet så lär jag bli my-y-ycket gammal!

Lyckeli är väldens snällaste storasyster. Då Benjamin ska ut och sova i vagnen men inte för en sekund kan tänka sig att ligga och vänta på maten medan mamman tar på overall, vantar och mössa, då rycker syster Yster in och matar honom medan mamman klär på. Och Benjamin blir nöjdast i världen. Kärlek!