Tjofräs, idag blir pojkapan 30 år! Herregud, det måste innebära att jag barkar dithän med, med jämna steg. Men jag har ännu några månader på mig att njuta av att vara 20någonting.   

Vi ska fira honom imorgon, med god mat framåt kvällningen, men jag kan iaf visa några kort från förra söndagen, då vi var och bowlade med hela Marcus familj. Alltså hans föräldrar, hans storebror med familj och så lillebror - David - och hans fästmö.

Lyckeli bowlade också, och jag kan ju säga att hon slog mig... fett. Jag BRUKAR vara rätt okej på bowling, men jag var totalt jättesist av alla. Görkasst, men hey, nån måste ju komma sist med. Hellre jag än min dotter.

Amandas klot är i rullning, och det är klart man följer det med spänning. I Åsa, Amandas mamma, bor det en bebis som beräknas komma i början av april. Spännande! Jag tror det blir en grabb.   

Me myself i egen hög person. Koncentrationen lyser, inte sant!

Lyckeli och Amanda, glada kusiner, hemma hos David och Lina efter bowlingen. Där fick vi underbart god pasta och sedan nån smaskens kolagodis som de hade gjort, med rispuffar i. Mmmm... dem kan man lätt drömma söta drömmar om ett bra tag. Vi fick hela den här dagen med bowling och mat av David och Lina i julklapp, allihopa. Roligt initiativ!

När Marcus är ute på jobb, då får vi roa oss själva här hemma. Det brukar gå bra, men man får ju ha fantasi för att det inte ska bli gnäll och uttråkning.    Ni skulle sett mig sist, jag fick ha en unge i sele på ryggen och en i sele på magen (både skulle promt bäras) och så dansade jag omkring i lägenheten. Bra motion iaf!

Och så byggde vi med tågbana:

Och så åt vi gurka: 

Det är ett jäkla flås som behövs för att hänga med två små barn här hemma. Men I LOVE IT! Jag och Marcus talade idag om hur lyckliga vi är som kan ha våra barn hemma som vi har. Lyckeli är trots allt 2,5 år nu och de flesta av hennes jämnåriga går på förskola. Jag vill inte... jag bara älskar att ha henne hemma, hos mig, hela tiden. Höra hennes små finuligheter och se hennes upptåg. Benjamin älskar henne så himla mycket med, och hon honom! De där två, alltså.. gud va fina de är!

Jag har ju bara två dagar kvar på mitt 30dagars-tema, så inte kan jag ge mig då!   Dessutom är de sista två dagarna roliga ämnen. Speciellt idag. Mina ambitioner- herregud, jag kan skriva en uppsats!

Det finns ju så många olika slagt ambitioner. När det gäller yrke och karriär hade jag som lite yngre ambitoner att bli professor i retorik. Retorik är konsten att tala, och det är något som jag tycker är väldigt roligt. Det ingår ju i mitt yrke och jag tycker det är fantastiskt roligt varje gång jag får en elev som tycker det är jobbigt att tala inför folk att faktiskt göra ett bra framträdande. Visste ni att de flesta är mer rädda att tala inför folk än att dö, enligt en amerikansk studie? Jag själv tycker det är ROLIGT att tala inför folk! Iaf - jag ville bli professor i detta ämne, mest för att det i Sverige bara fanns en som var det då. Jag vet inte om det har tillkommit fler nu under de senaste fem, sex åren, men det är iaf inte så att det vimlar av dem.

Jag har dock släppt det nu. Jag sökte till en doktorandutbildning men kom inte in, och åkte då istället iväg till Krotien för att jobba på Zagrebs universitet. Det var där jag verkligen insåg tjusningen med att stå inför ett gäng elever som lyssnade, insöp, lärde sig. Jag ska inte säga att jag alltid har sådär tindranade elever som jag fick chansen att undervisa i Zagreb i dagsläget, men jag är fortfarande väldigt förtjust i det här mötet med eleverna. Så mina ambitioner idag är snarare att möta varje elev på ett personligt plan. Får denna att känna sig sedd och försöka klura ut hur jag kan hjälpa denna att klara sin kurs på bästa sätt.

Sedan har jag ambitioner på det mer etiska planet. Många säger "bemöt andra så som du själv vill bli bemött". Det stämmer, det ska man göra. Men ännu hellre; "Bemöt andra så som du vill att dina barn ska bli bemötta". Då finns det inget annat än att ge än vänlighet. Jag vill skada så få varelser som möjligt under mitt liv på Jorden. Då räknar jag även i djur, ja. Jag ser inte varför jag skulle utnyttja och förslava i onödan.

Mina privata ambitioner då? Jo - jag vill inte dö med tanken att jag borde lagt mer tid på min familj, på mina barn. Därför är jag med dem så mycket jag kan. Jag vill inte minnas mitt liv som en massa besvikelser och "nästan" och försöker därmed klappa mig själv på axeln för det jag faktiskt lyckas med. Jag vill se det jag klarar av, inte det jag INTE klarar av, om ni är med på vad jag menar där. Glaset är halvfullt, liksom. Livet blir roligare då.   

Lyckeli satt och målade vid köksbordet och sa lite sådär i förbifarten: "Ja ska måla en hivaff!" Det är alltså en giraff.    Så satt hon där en stund och skrålade sedan: "SÅ! Nu ä ja fädig!" och jag måste säga att jag blev ganska paff. Hon är så redig på att måla, min tjejja!

En hivaff!

Sedan skrev hon "Lyckeli" också, och det stavas tydligen så här:

Men jag tycker det är bra att hon gör så fina bokstäver redan, på egen hand. Hon vet att L är "L som i Lyckeli" och hon vet att G är "G som i glass". Tacka vet jag "5 myror är fler än 4 elefanter". Genom det programmet lärde jag mig mycket om språket och det verkar som om Lyckeli gör det också. Idag var vi i bokhandels och då fick hon välja en bok själv. Det blev Bokstavsboken med just "5 myror...". Jag anar ett intresse.   

Idag fyller min fina, underbara, omtänksamma och älskvärda Marcus 35 år.  

GRATTIS, hjärtat, på din födelsedag!

Du blir bara snyggare och snyggare och jag är så tacksam för att jag har dig. Varje dag.

Kan det vara Marcus bror David? Kolla in på 2an klockan 19 ikväll.

För övrigt har jag inte mycket att tillägga. Jag är trött, fryser och antar att jag har samma skit som som slagit sig ner i min älskade Lyckelis kropp. Hon hostar och är lite varm, stackarn, och ligger just nu och sover på soffan.

Härom dagen skulle Lyckeli borsta tänderna efter frukost. Först velas det lite om vilken borste hon vill ha, men till slut vinner hon kampen och får ta min tandborste. Marcus sätter lite tandkräm på borsten och går sedan för att hämta Benjamin. Då han kommer tillbaka hinner han preciiiis hindra Lyckeli från att borsta kaklet precis intill toaletten med min tandborste."Nejnejnej, tandborsten ska man bara ha i munnen! Inte på toaletten, det kan vara smutsigt där." säger Marcus

Lyckeli funderar ett tag, tittar sedan upp på sin pappa, pekar på sin mun och säger"Men... det HÄJ är en toalett..." och vidare mot toaletten: "Det HÄJ är en mun!"

Säkert, raring. Men ser du, den går inte pappan på.   

"... julla, julla liten bulla. Picka, picka, picka, möööla. Upp i luften, in i ungen, å så få du maka!" som Lyckeli säger.   

Vi har bakat, och vi har ätit. SOM vi har bakat och ätit! Inte främst jag, för jag är inte uberförtjust i just tårta. Jag är en bullmänniska, ifall ni nu har missat det. En slät vetebulle slår vilken tårtkrake som helst. Men Marcus, min fina Marcus, HAN gillar tårta! Och då vi har firat hans 35årsdag idag, fast den inte infaller förrän på torsdag, så var ju tårta ett givet inslag. Han gav mig fritt spelrum, så jag överraskade honom med en liten tårtbuffe. Det blev uppskattat.   

  Igår gjorde vi en del av bottnarna. Resten bakade jag imorse då jag ändå var uppe med barnen redan halv sju.

Det blev en prinsesstårta med vaniljkräm- och hallonfyllning, en jordgubbstårta med grädde och en tårta med en botten på drömmar och sedan mörk chokladtryffel uppe på det. Lite frukt för att balansera det hela, för alla vet väl att bara man lägger till en frukt så blir måltiden nyttig.   

Här smaskar vi! Lyckeli visade sig vara både mammas och pappas tös. Pappas för att hon gillar marsipan (urk, säger jag) och mammas för att hon hellre tar frukten än tårtan. Benjamin fick nöja sig med gröt och melon, han.

Jag ska kansket tillägga att innan vi tryckte ner massa okynnessocker i våra gäster så fick de "riktig" mat med; spagetti, en stor sallad och sojafärssås med grönsaker, plus baguetter. Det var mer min melodi.