Jag gillar sharonfrukter. Då jag handlade sist köpte jag hem fyra stycken och när jag kom hem hjälpte Lyckeli mig att packa upp, som hon brukar.

"Va e deee!?" utbrast hon förbryllat med påsen dinglandes från sin lilla näve.

"Det är sharonfrukt." svarar jag och lassar in bananer i stora lass i skafferiet.

"Åh, ja vill haaa! Ja vill ha käranånFUTT!" ivrar Lyckeli.

Och visst får hon det.   

Benji Boy var hos sin bvcsköterska Maria idag. En kurva över på längden (69,5 cm), två kurvor över på vikten (9075 gram) och två och en halv kurvor över på huvudet (46,5) blev måtten för dagen. Han är rejäl, min grabb. Som sin farmors far. Även farbror David har den kroppen, den där grova med stoort huvud, stora händer och långa fötter.

Jag orkar inte blogga värst mycket. Är för trött. Imorse nådde jag nog någon botten för jag kände att jag bara inte ORKADE, så jag satte ungarna i bilen och stod och väntade utanför Marcus jobb tills han slutade. Det vara bra några minuter jag behövde vänta men det var så skönt att känna att vi var två vuxna med barnen samma sekund som Marcus jobbtid var över. Benjamin är inne i en period då han inte vill ligga ensammen utan vara med hela tiden. Helst ska man prata och busa med honom men det funkar att ha honom på armen med. Det är slitsamt att ha 9 kg bebis med väderkvarnsarmar på armen... Nu är iaf Marcus äntligen hemma och jag ligger faktiskt i just denna stund i min säng; surfar och äter choklad. Magen full med sushi och ett reprisprogram av Top Model som börjar om en timma. Försöker "tillfriskna" och muntra upp mig själv. Jag tror minsann det funkar...

Just det! Morot på köpeburk va tydligen grejen för Benji. För första ggn köpte jag hem en burk morotspuré till honom och halva slank ner av bara farten. Det var mumma, tydligen.   

Marcus brukar ta tag i Benjamins höfter och vicka honom hit och dit medan han plojsjunger, till låten Macarena (självklart):

Ham nanamodi attasena macarena

Mi minimana makasena macarena

Hammana moni minasena macarena

Heeeey, macarena

WHOPPA!

Och vid "Whoppa!" så hystar han till Benjamins lycka upp ungen i luften.

Lyckeli älskar denna danslek. "Jaaa! Benjamin MAKANOOOON!" (Benjamins makaron) utbrister hon förtjust och då Benji "whoppar" så kastar hon sig med baken först ner i soffan och skrattar med hela kroppen.   

Marcus och David får ofta höra att de är jättelika. Tycker du det med?

Igår träffade vi massor av fina människor. Först kom Lyckelis vänner Tilde och Elly med familjer. Det var härligt trångt i vårt vardagsrum, kan jag lova! Vi vuxna käkade god sushi och barnen lekte och fröjdades.

Tror jag fick med alla förutom Joel, som ligger och sover. Benjamin ser man lite av bakhuvudet på där han sitter i Annikas knä. Ja, jag syns ju inte heller, då...   

Min tofstjej!

Benji och Joel lattjar lite.

Sedan, framåt middagstid, kom David och Lina på besök. De hade med sig god, indisk mat och då barnen hade lagt sig spelade vi spel. Vi hann med både "Värsta språket" och "När då, då?".

Lyckeli lade sig runt åtta men hon hörde ju hur kul vi hade där nere, så hon ville promt vara med ett tag till. Efter ytterligare en kvart och tre "Snart ska du gå upp och lägga dig, Lyckeli" så gick det betydligt bättre att få henne att stanna i säng.

Lina hjälpte Lyckeli och Benjamin att hoppa tillsammans på Herr Kanin.

En mycket trevlig, rolig och fin dag!

"Titta, jag bajsa på vouvet!" upplyste Lyckeli mig om för några timmar sen. Hon tittade förundrat och tillägger: "JÄTTESTOR bajs!" med stora ögon. Mmm. Sant. En jättestor bajs. Tack, älsklingen!   

Det har varit en soft dag här. Det behövde vi efter de sista nätterna. Shit va trött man blir av att vakna ofta, ofta, ofta nätterna igenom. Typ varje kvart. Imorse kunde jag inte ens minnas om jag hade sovit över huvud taget, men lite måste jag ha slumrat för en gång vaknade jag av att Lyckan satt i min säng och tittade på mig. Faktiskt första gången hon har lämnat sin säng själv på natten. Hon fick somna om mellan oss innan jag bar tillbaka henne, min fina skruttunge. Den andra skruttungen vaknade fem idag med. Jag fick honom att iaf halvsova i famnen till tjugo i sex och sedan sov han i Marcus famn till halv sju. Nån gång ska han väl lära sig att det inte är morgon förrän sju, va, va, va?! Visst!?

Idag har vi haft premiär för mycket. Benjamin åt banan för första gången. Gott, tyckte han. Benjamin har smakat majsbåge för första gången. Gott, tyckte han. Benjamin har haft hela näsan full med majsbåge för första gången. Yäck, tyckte mamma och plockade fram topsen. Men så kommer vi till det bästa av allt: Lyckeli sa "Jag älskar dig" till mig för första gången! Hon satt i mitt knä. Mumlade något med nappen i munnen. "Va sa du?" frågade jag. "Mummelmummel" sa hon igen. "Ta ut nappen då du pratar." sa jag. Hon gjorde så, vände sig mot mig och sa "Ja äskar dej!" Åh, herregud... att jag inte dog. Rakt av. Av sprängt hjärta. Men nej, jag sitter här och bakar in det fina minnet i hjärteroten, i det allra innersta, där det ska få finnas för alltid, för alltid. Jag äskar dig också, min fina Lycka.