Fina lillsyrran Jennie gifte sig igår, 14 augusti 2010, med sin Jonny. Både bröllopet och festen var SÅ bra och jag hade riktigt, riktigt roligt. Det var skoj att partaja med syskonen på pappas sida och vi fick många fina minnen att bära med oss i framtiden.

Fina brudparet utanför kyrkan

Jennie visar upp ring och blommor

Jag och mina syskon på pappas sida; Teres, Tobbe, Jennie och hennes Jonny, Christoffer och Sebastian

Benjamin var med då han är för liten för att lämnas bort enligt mig. Marcus hade huvudansvar under kvällen så jag kunde roa mig med syskonen. :-D Här poserar trollungen med bruden.   

6 augusti åkte vi ut till Fotö, där Elly och Joel bor med sina föräldrar. Det var dags för bebisfika igen (alla tre familjer har fått barn nu under våren/sommaren -10 och vi har haft välkomsfika för alla) och de stora tjejerna älskar att leka tillsammans.

Redo att åka!

Tjejerna röjer på Ellys rum.

De startade ett band, sötnosarna.

Och fikade i köket.

Vi åt tre sortens muffins (med hackad choklad och chokladgrädde ovanpå, med nougat i och den tredje med hallon i och hallongrädde på), Sandras urgoda rabalderpaj (jordgubbar och rabarber) och melon. GOTT!

Marcus stod för sagoläsningen innan vi åkte hem.

Jag ligger efter i bloggen. Waaaay efter. Jag får slänga in några inlägg så ni ser vad vi har för oss nu för tiden.    Onsdag 4 augusti var i Väne Ryr för att gratta Elias som skulle fylla år dagen efter. Det var så nedrans god mat som vi fick! Teres, syrran, är bra på att hitta på något litet som är nytt för varje gång. Denna gång var det någon slags brödsticks som hon hade bakat med goda örter, salt och lite sirap. SÅ GOTT! Jag måste be henne om receptet...

God tårta och fina människor att hänga med.

Benjamin charmar flickorna.

Jag har konstigt nog fått två barn som inte gillar att åka bil. "Alla ungar gillar att åka bil" får man höra då och då. Hm... nä, inte mina, som sagt. Man får som standard stanna två ggr per åktur för att lugna Benjamin då han inte slutar skrika, men förr eller senare brukar han komma till ro. Lyckeli var likadan då hon var liten. Nu går det ju bättre med henne, och jag hoppas det går bättre med Benjamin då han snart är stor nog att kunna underhållas med någar skallror eller annat spännande.

OBS! Detta är främst ett rent skytinlägg. Jag har så himla fina barn, kolla själv:

Benjamin

Lyckeli

Jag och Benji

Jag kan också passa på att berätta att vi har köpt bil. En Golf Variant, en gasbil från 06. Vi är jättenöjda och jag är nästan fånigt upprymd av denna frihet som bilen förde med sig. Löjligt, jag vet, men idag då vi for ut till Fotö för att fika med goda vänner så var jag... ja, jag var jätteglad.

Följande konversation utspelade sig just här hemma:

Marcus: Är man patetisk om man äter toast för tredje gången idag nu till kvällsmat?

Tina: Ja, lite i alla fall.

Marcus funderar och svarar sedan: Ja, du har rätt. Jag tar chips istället!

Älskade Lyckan firades på landet, av släkten, några dagar efter den egentliga födelsedagen. Det blev fint väder, långbord dukades i trädgården och kameran gick varm under dagen.

Dukat utanför huset på landet.

Det blev lite paketöppning före maten. Lyckeli fick massa fint; böcker, cd med barnsånger, dvd, sandlådegrejer, kläder, väskor och annat fint.

Sen åt vi! Till det grillade serverades potatis, potatissallad, pastasallad, grönsallad, bröd, ugnsbakad sparris, melon och dressingar. Perfekt sommarmat.

Även minstingen ville ha middag.

Lyckeli

Självklart ska det vara tårta på födelsedagskalas!

Bullar är också gott.   

Lyckeli fixade det här med ljusblåsning galant.

Det finns få saker som gör Lyckeli så glad som Benjamin. Det värmer i hela mig!  

Spanar lite.

Lyckeli med kusin Teo. De är som ler och långhalm då de ses; springer runt och busar tillsammans med sol och sommar i blicken.

Framåt kvällen tog vi en promenad ner till sjön (Vänern). Det blev verkligen en sån där dag som jag ville ha till Lyckeli. Sol, avslappnad stämning och fina människor. Hon är värd det bästa, min fina tvååring!

Och så var det kusinträff på Marcus sida. Inte ALLA hans kusiner, för de är typ femton tusen stycken, men de som hör till de tre bröder (varav en är Marcus pappa) samlades för att äta gott och umgås en stund. Jag har dock inte frågat om lov att lägga upp bilder på dem så jag bjuder på David och Lina istället, för att de är så fiiina:

Det är viktigt det där med familj och släkt. Jag har inte bara underbara egna syskon med familjer, jag har dessutom blivit ingift i en familj där sammanhållningen är enorm. Jag är glad över det. Glad över söndagsmiddagarna, glad över all hjälp med barnen och gemensamma semestrar. Det är fint, det där med familj.

...drar vi till landet en vecka. Schemat är fullspikat fram till och med torsdag men sedan har en slapphelg innan vi drar hemåt mot Mölndal igen. Ha det gott så länge!