Så, då har jag gått 24 fulla veckor och är alltså inne i v 25. Bara 15 veckor kvar, drygt, om jag går till beräknat förlossningsdatum! Det närmar sig 100 dagar... Bebis bonkar på där inne men har vänt sig så det kommer inte så mkt sparkar utåt för tillfället, utan mer pet och boff ner mot min urinblåsa och bäckenet. Men än är det inte så hårt att det gör ont, utan det är bara mysigt.

Hahahahahahaha! Marcus berättade en grej för mig idag som fick mig att nästan kissa ner mig då jag skrattade så jag grät och fick andnöd:

Han var ute med några vänner och var ganska på örat. Det här var ett antal år innan han träffade mig. Han hade snöad in på Schweppes shizan (den finns inte längre men smakade gott, enligt Marcus) och ville ha en sådan med vodka på krogen. Han knallar fram till bartendern och säger (ja, han var ju redan ganska påverkad, som sagt) "En Schweppes Shizan med vodka!" varav bartendern lutar sig fram och säger: "VA?!" "En Schweppes ssssshischaaaan" upprepar Marcus varav bartendern ser ännu mer frågande ut och efter att Marcus har upprepat sin beställning ännu en gång frågar bartendern något uppgivet: "Är det HASH du vill ha?!"

Hahahahahaha! Jag DÖÖÖÖÖR!!!   

Jag VET att jag är lärare och ska föregå med gott exempel, jag GÖR det och jag låter ytterst sällan mina känslor visas hej vilt för mina klasser. Det gäller att tänka sig för, att fundera innan man säger ngt och verkligen inte bli privat, bara personlig. Visst har det brusit för mig med, som då jag stod inför min trea förra våren (bästa klassen ever!) och grinade och berättade om Lyckelis brännskada, men jag är bra på att ha tåååålamod med mina elever. Inför dem, ska jag tillägga. För FY FAN va arg jag är på några av dem idag! Fy helvete för att vara så lat, så bekväm, så undanflyktig och nonchalant att man bara skiter i att dyka upp på möte efter möte, då jag har gjort upp speciella kursprogram, försökt anpassa efter deras behov och hittat uppgifter som de till och med kan tänkas tycka är ROLIGA. Nu har jag återigen suttit och väntat på en elev i över en timma, efter att i DAGAR ha tjajat om den här tiden. Det är på ett sätt världens mest otacksamma jobb jag har - jag får mest höra hur "jobbigt, tråkigt och onödigt" allt är som jag försöker lära ut (inte av alla, många elever är jättetrevliga och förstår varför vi läser det vi ska läsa) och jag ORKAR faktiskt inte höra det dagarna i ända av de här gnällspikarna! GE MIG LITE CRED!!! GHAAA!

Igår fotade vi magen igen. Det blir inte alls så ofta som då jag väntade Lyckeli men några ggr har vi iaf lyckats. Här är jag i slutet av vecka 23, går snart in i vecka 24.

Idag var vi på första besöket till vår nya barnmorska. Jag bytte ju och kan inte med ord yttrycka hur GLAD jag är över att jag gjorde det! Ojojo - den jag har nu känns som hemma, hon lyssnar, förstår och känns så himla mkt mer kunnig. Hon talade också till Marcus på ett helt annat sätt, som att han var där lika mkt som jag, vilket inte vår upplevelse har varit hos tidigare barnmorskan.

Iaf - bra värden: trycket var 120/75, hba1c var 4.5, järnvärdet var 136 och bebisens hjärta slog mellan 136 och 142. Sfmåttet var nu i v 23 24 vm. Jag ska se om jag kan få till en magbild imorgon.

Fogarna börjar ge sig till känna så snart blir det besök hos sjukgymnasten. Fogbälte har jag sedan några dagar tillbaka och det avlastar lite, men nu känns den hjälpen mindre och mindre ju mer ont fogarna gör. Hoppas det inte blir mycket värre.

Vi har hittills haft en mycket mysig morgon. En bra start är att få sova lite längre än till halv sju och idag fick jag sova ändå till halv åtta.    *lycka* Sedan lite mys i soffan och till min stora förtjusning kom ALFONS ÅBERG på teve! Lyckeli var inte hälften så entusiastisk som jag var men hon kikade på Mållgan och Alfons och åt sin ostmacka samtidigt.

Vad gäller idag då? Marcus kommer hem från jobbet, vi ska till minisimskolan och sedan ska vi bara äta lite gott och softa ikväll.

Fixar lite med pusselbitarna.

Hittar man sin skolåda kan man ju passa på att prova lite.

"Mamma, den där Mållgan, han är inte riktigt klok, han..."

Marcus fyllde ju år i onsdags. Lyckeli och kusin Amanda hjälpa gärna till att öppna paket:

Lyckeli utbrister sitt klassiska "OJ" med rejält eftertryck då det händer något spännande. Som när pappa drar fram en telefon ur paketet.   

Sedan några veckor har Lyckeli gärna lekt med det duplo hon fick av sin mormor i julklapp, men hon har varit rätt förbannad över att det inte har gått så bra som hon har velat. De har liksom inte fastnat i varandra, bitarna, så som de gör då pappa tar ihop dem! Men idag lossade det för fröken Söt och hon fick inte nog av att bygga, bygga, bygga. Då hon fick en bit lite galet sa hon "nä" mycket bestämt för sig själv, tog loss den och satte den som den skulle vara. Hon kunde inte tänka sig att gå ifrån för att äta kvällsmat så vi fick vackert ta med duplot till köksbordet där hon på egen hand knåpade ihop detta mästerverk!:

"Hm... de här två ska ihop."

"Och så är det viktigt att ha en stabil grund, säger pappa."

"Sesådär ja! Nu var det klart!!"

Idag har vi hunnit med mycket. Matinköp, jag har jobbat några timmar (öppet hus på skolan), varit på trav och sett Veronicas häst Honey Love Victory vinna på Åby (yeeey!), ätit middag hos Marcus föräldrar (där Lyckeli sov medan jag var på jobbet, då Marcus jobbar hela helgen) och sedan hittat laddaren till kamerabatteriet.