Idag var hela lilla familjen på barnkalas. Det var min kompis Kattis dotter som fyllde ett år. Gud, blir de så stora på ett år...? Födelsedagsbarnet kändes gigantiskt i jämförelse med Lyckeli! Det var två barn till i ettårsåldern, ett som var kanske nio och ett som inte kommer ut förrän i november. :-) Marcus har träffat Kattis och hennes kille förr men liksom jag hade han inte träffat några av de andra som skulle komma. Det är ju ofta lite knepigt att veta vad man ska prata om när man träffar nya människor, men vi hann inte mer än kliva innanför dörren förren vi hörde ett "Nämen tjenare!". Det visade sig att två av Marcus gamla klasskamrater från högstadiet samt den enas storebror också var där. Då fanns det ju massor för Marcus att prata om med dem helt plötsligt! Lustigt att man stöter på folk man känner lite här och där, och att man har samma bekanta eller vänner utan att veta om det... Jag är själv hopplöst dålig på att känna igen människor, plus att jag inte SER folk även om jag känner igen dem. Jag har lyckats gå förbi min syrra på stan, jättenära, utan att se henne. Min bästa vän Veronica än tvärtom! Hon både känner igen folk och ser dem. Hon kan peka på en person på andra sidan gatan och säga "Men Tina, KOLLA, det är ju han vi träffade på den där festen hos XX år 199X, han som har en bror som bor i Skåne!" eller något liknande. Hon är helt otrolig! Jag bara tittar och känner varken igen killen eller informationen...

Iaf - kalaset var jättetrevligt! Det kan lätt bli lite stelt när man inte känner någon (förutom värdparet) men det var bara trevliga människor som var väldigt lätta att prata med. Lyckeli åt och sov och var bara sådär söt som bara hon kan vara. ;-) Tänk att hon också kommer att bli ett år! Min lilla bebis...

Resten av lördagskvällen lär bli myyyycket lugn. Både min dotter och Marcucs ligger och sover. Lyckeli i barnvagnen (vi tog en promenad i det sköna vädret efter att vi kommit hem) och Marcus i soffan. Han kanske vaknar till liv när jag ställer fram chipsen. ;-)

Jag bjuder på två bilder från veckan som snart har gått. Den ena är tagen i soffan, när Lyckeli och jag ligger under en filt och myser. Den andra tog Marcus när Lyckeli hade grabbat ett redigt tag om mitt finger och verkar träna inför snutt-SM.

 

Socka

17 januari 2009 21:20

Var tvungen att gå tillbaka och kika på äldre bilder av Lyckeli. HIHI! vad sött, tänk vad de har vuxit på så kort tid!

http://www.socka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...