Till skillnad från igår, då både jag och Lyckeli var väääldigt uttråkade och irriterade då vi inte kunde gå ut i spöregnet, har dagen idag varit väldigt mysig och underhållande. Under morgonen tofflade vi runt här och läste böcker, käkade gröt, tittade lite på tv och bara hade det. Efter förmiddagssovet kom Lyckelis mormor och med sin hade hon min moster. Det var jättetrevligt, och då det är kanelbullens dag idag så fikade vi just såna, samt frukt. Lyckeli var i sitt esse och charmade rumpan av sin mormor, som visade Lyckeli hur man ritar gubbar. Myyycket intressant, tyckte Lyckeli, och tränade vidare på egen hand då mormor släppte greppet.

Dags för babysim var det idag med. Det blåste ju för sjutton nästan storm ute (kulingvindar) så det var ju som ett helt gympapass att ta sig de tre kilometrarna till fots med vagnen framför sig. Jisses... jamen fram kom jag, och idag var Lyckelis farmor med och badade, då Marcus jobbar. Sedan vankades det god middag hos svärföräldrarna, och det var ju lika gott som alltid. Självklart avslutade vi med en god kanelbulle där med. :-)

Det som var mindre kul idag var att min moster berättade att cellgifterna och strålningen inte har tagit så bra som de skulle, så nu får de operera bort en bit av hennes tarm. Mindre roligt, som sagt, MEN jag är glad att chanserna att vi får ha henne kvar är mycket goda. En stomipåse är väl inte drömmen men har man livet kvar och mår bra kan det vara ett pris väl värt att betala. Jag har hängt mycket med min moster genom tiderna, vi känner varandra bra och har gjort mycket roligt tillsammans. Jag är inte beredd att släppa henne på länge än. Cancer har blivit en stor del av vardagen det sista. Innan Marcus fick sin diagnos i höstas så var jag övertygad om att cancer betyder döden. Det säger mina erfarenheter, och jag har många släktingar som har gått bort i cancer. Men nu har både Marcus, hans bror och min moster lyckats besegra detta monster. De lever, de mår förhållandevis bra och de kommer att stanna hos mig länge till! Läkarna är så fantastiskt duktiga och jag är glad att jag lever i en tid då de kan trolla så mycket som de gör.

Mormor visar Lyckeli hur man ritar en gubbe. Lyckan är vääääldigt koncentrerad. :-)

Hm, hur var det man gjorde nu då? Så här, tror jag...

Och så ska det ritas med färg med. Roligt! En fin gubbe och ett hjärta blev det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...