Jag fick en fråga i en kommentar här på bloggen, från Sofia, som undrar hur Lyckeli balanserar sin "söta" söthet. Vi har haft en liten diskussion om att vissa barn är sådär sockersöta medan vissa är rätt fula (ja, ni fattar va jag menar, inte UGLY fula men de ser ut som små gubbar liksom) men att de där "fula" barnen nästan är ännu sötare bara för att de blir så sjujäkla charmiga. Jag tycker väl självklart att Lyckeli hör till de söt-söta barnen, men jag är ju fett partisk.   Iaf - Sofia undrade hur Lyckeli väger upp detta och det har jag idag ett mycket bra svar på: TROTS!!! Hon har varit SUPERPIPIG och huuuur onöjd som helst större delen av dagen idag. INGET har varit bra nog och då jag inte fattar va hon menar blir hon ju förbannad, snäckan, och steppar, skriker, kastar grejer och slåss. Jättesött... Men jag VILL ju samtidigt att min sockertopp ska ha sitt humör, att hon ska stå på sig och kämpa lite för att få sin vilja igenom. Men de tankarna var låååångt borta i eftermiddags så jag envist tryckte in nappen i truten på Fröken Pip för att få lite tyst här hemma. Allt gnäll och pip och kink försvann dock som i ett trollslag efter middagen, och mellan middag och sängtime hade vi några underbara timmar tillsammans! Vi skrattade så vi kiknade både två och då jag lade min skatt i sängen var de där irriterade tankarna jag haft under dagen långt borta, det kan jag lova. För där låg hon ju; den sötaste ungen i hela världen, och nappade nöjd med Bä i famnen. Kärlek!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...