Idag kom Veronica och Tristan hit och åt lunch med oss. Lilla, fina Tristan, redan sex veckor gammal, är söt som en polkagris och så himla lik sin pappa. Det är så roligt att se Veronica, så glad och lycklig och så LUGN! Men det är ju så då man får barn; man finner lyckan på något sätt. Lyckeli tyckte den lilla varelsen som lät konstigt var jätterolig. Hon tittade och tittade och tittade, klappade och lyssnade. Helt betuttad. Och vem blir inte det då han är så söt!

Efter lunch var det jobb som gällde för mig. Jag har en del kvar att fixa inför studenten på fredag, för då ska alla arbeten vara rättade och eleverna vill ju veta sina betyg. De tar studenten... mina små sötnosar som faktiskt inte är så små längre! Ojoj. Imorgon är det stundtmösseutdelning i vinnarcirkel på Åby, efter lopp sju och sedan är det bara fredagen kvar, the big day för dem. Ja, bäst jag sätter igång så jag är klar tills dess...

Några fina bilder från idag: