Jag gråter, gråter och gråter då jag läser om Lova och hennes familj. Jag har följt hennes mammas blogg (www.bambinidolce.blogg.se) ett bra tag nu och för några dagar sedan var det dags för Lova att resa vidare, efter ett år av kamp mot cancern i hennes kropp, en kamp hon inte kunde vinna. Lovas mamma beskriver sorgen på ett så bra sätt, och ingen som själv har barn kan undvika att sätta sig in i situationen, känna hugget i hjärtat och ångesten som smyger inpå då man föreställer sig den verklighet som Lovas familj just nu upplever.

Cancer. Bara ordet är skrämmande. Sedan Marcus tillfrisknade från sin cancer känner jag en sådan tacksamhet till den vård vi har i Sverige. Att forskningen som strävar mot att bota alla olika cancertyper går framåt beror till stor del på de bidrag som du och jag kan ge till cancerfonden. Själv ger jag regelbundet till barncancerfonden (www.barncancerfonden.se) och det uppmanar jag dig att göra med! Sms:a FORSKA till 72900 så skänker du 50 kronor direkt till barncancerfonden. Gör det!

Du kan även skänka direkt till "Lovas spargris" på barncancerfonden här: www.barncancerfonden.se/4586

 

Maria

26 maj 2010 11:34

Lilla Lova... ja jag har också följt bloggen, så jävla hemskt! Jag kan verkligen inte på något sätt föreställa mig hur det måste vara... det är min absoluta mardröm!! Livet är inte rättvist... Ha en trevlig dag! Kram

http://www.minamirakelochjag.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...