Benjamin testsover vaggan som gammalmorfar (min morfar) gjorde då han var i livet, till min systers barn, men som vi tack och lov fått låna nu. Det vilar något mycket vackert över gamla, hemmagjorda ting. Och över så fina barn som detta:

Kusiner är så bra att ha. Lyckeli har störtfina kusiner, och leker gärna med dem. En favorit är Teo, som är ett år, ganska precis, äldre än Lyckan själv. Idag, då vi firade mormorn, lekte de som tokar hela eftermiddagen och kvällen. Vid ett tillfälle var de puts väck, och till slut hittade syrran dem nere vid fåren, dit de hade gått utan skor (strumporna var ju genomvåta), med en stor torkad limpa (fåren älskar torkat bröd och mamma har en stor kasse med sånt hemma i hallen för att muta sina får) och där de stod och gapskrattade medan fåren knaprade på brödet. Söta ungar, men galna ungar med!

"Titta, pappa! Sussin!"

På väg till mormor.

Testkör mormors gamla Briotåg.

Lyckeli och Teo samlar löv.