Åh, jag är efter igen... det händer för mycket roligt på dagarna för att jag ska hitta tiden att blogga så mycket som jag egentligen vill.   Jag älskar ju att ha min blogg som en slags dagbok, att läsa tillbaka i och kika på bilderna.

I lördag var vi i alla fall uppe på lekplatsen en skvätt:

  Coola gänget på väg. 

  Det brukar ta en liten stund att gå till lekplatsen, trots att det är max 100 meter dit. Lyckan ska dela ut pinnar till oss andra (viktigt att alla får en var), hon ska plocka blommor och klättra på stenar. Det vi räknar liksom in tiden att gå till lekplatsen i lektiden med, för de har ju skoj.

Det är underbart att bo i ett område där det finns så gott om lekplatser. Vi har... få se; en, två, tre, fyra, fem, sex, sju; SJU som ligger så nära att det inte tar mer än fem minuter att gå dit. Tre ligger iofs på våra egna gårdar här i området där vi bor, men hey, där leker de ju också. Sedan finns ett gäng till, som vi inte besöker, men de ligger ju ändå där i väntan på upptäckt.

Vad har vi gjort för massa som är så roligt, då? Jo, igår var vi och hälsade på hos min mamma, som hade fått massa små lammungar. Tio stycken. Två var helt nyfödde, bara timmarna innan vi kom, och de var så små, så små. Lyckeli lekte med sin kusin Teodor och sedan åkte vi till min lillsyrra Maja för att fira både henne och hennes sambo Anders. Det var skoj och vi fick så mycket god mat så magen stod rakt ut på vägen hem sedan. Men det var det värt!

Jo, tillbaka till lekplatsen och vad rubriken på det här inlägget faktiskt handlar om: Barnen gillar att gunga! Se här:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...