Direktlänk till inlägg 1 juni 2012
Okej. Det känns bättre. Efter lite samtal mellan mig och Marcus har vi kommit fram till att det ju lika gärna kan vara den där strålningsfibrosen som har vuxit. Det kan vara så enkelt att det är den som bara blivit större och att det inte alls behöver ha ngt med cancer alls att göra. Man får så lätt tankar som skenar och cancer är inget jag önskar någon familj behöva gå igenom. Ändå förekommer det förr eller senare i de flesta.Det är inte konstigt att ens erfarenheter färgar hur man reagerar. Vi vet inget ännu men jag ska lära mig att inte tänka det värsta när det kommer till min mans hälsa. En erfarenhet bestämmer inte ens framtida öde. Så måste det vara.
Konsekvenser av strålningen. Vi kör på det!
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|