Jag måste bara visa ett kort på Lyckelis uglyface:   

Hahahahaha! Hon är så NÖJD då hon gör den här minen, och jag garvar läppen av mig. Hon skrynkar ihop hela ansiktet och så ska man härma henne, sedan skrattar hon åt sina egna tokigheter. Underbara unge!

Och så har lillstrumpan ett nytt ställe att krya in i; skåpet under teven. Hon langar ut alla sladdar och tevespelsgrejer som vi lite slappt förvarar där, och så kryper hon in och stänger dörren om sig. Har hon tur så är man utanför och undrar "vaaar är Lyckeli" och så får hon smälla upp dörren och fnissa åt att hon lyckades gömma sig.

Jag ska bara stänga dörren med... vänta lite.

HÄR är jag!

Idag var det dags för besök hos optikern för min del. Jag var på sista paret linser och det är lika bra att fixa sånt INNAN jul, så pengarna inte går till roliga klappar till Lyckeli i stället.  Jag behöver tydligen svagare linser, rätt mycket svagare till och med och det är ju positivt. Att ha barn är bra för ögonen.  Lite handling på vägen hem och sedan möttes jag i dörren av en underbar unge, som kom springandes med Bacardi Rom i händerna. Den skulle mamma ha, tydligen. Jag tror det är dags vi flyttar upp de stackars, få spritflaskorna vi har i skåpet till ett mer otillgängligt ställe för skrutten, så kan vi ha massa Lyckeligrejer där flaskorna stod. Vikiga saker, som bollar och muffinsformar i silikon, som man kan ha på huvudet.  

Jag har inte talar om det tidigare på bloggen och jag vet iofs inte om jag har läsare som inte redan vet om det, men jag kan nu berätta att jag och Marcus ska få ett barn till. I maj kommer en liten lillasyster (enligt Marcus) eller lillebror, och jag är nu i vecka 14. Jag mår bra, men är INTE sugen på så mycket annat än Pringles lättsaltade chips, mackor (god i kvadrat, med sojamjukost, sallad och paprika - mycket viktigt) och plommon. Choklad är bajs. Sött är bajs. Det enda godis som är gott är det salta pulvret på djungelvrål. Jag käkar det och spottar ut resten av godisen, de gånger jag nu äter djungelvrål. Lite fogsmärta har redan kommit och kilona knakar på, men jag är GLAD och FÖRVÄNTANSFULL!

Nu ska dagen fortsätta med lunch, sedan, när Lyckeli vaknar igen, så ska vi kanske baka lite. Jag glömde köpa saffran så lussekatter får vänta, men lite bröd kanske vi kan knåda ihop.

Igår kom vår nya soffa.  Den blev riktigt bra och för att visa er lägger jag in en bild, helt oarrangerad. Titta:

Fint, eller hur? Jag är jätteförtjust i den och den gamla soffan har numera ett nytt hem på mitt jobb, i fikarummet för eleverna. Där står den bra!

Ang mitt jobb så var jag och Lyckeli där idag då det var öppet hus för elever som är intresserade av att gå där. Vi minglade, informerade, klappade hästar och tog en sväng till ponnystallet där Lyckan fick klappa hästar modell mindre med. Mycket poppis!

Och så hamnar vi på tema Lyckeli / klätterapan. Här hittade jag henne härom dagen, tittandes på teve och mycket nöjd:

Ja, i fönstret alltså. Jisses... men lite sött var det allt också.  Idag är Marcus iväg och beachvolleybollar med sina vänner så jag och Lyckeli ska ut en sväng sedan då hon har vaknat för att härma kråkor och plaska lite i vattenpölar. Och så ett varmt bad ikväll för oss båda, det låter bra.

Idag har vi varit och bestämt oss för vilken soffa vi ska köpa. En Kansas från Chili blir det, en sån här: http://chilli.ehandel.net/sv/article/315/kansas_hornsoffa_divan Imorgon åker vi och beställer och betalar och sedan ska vi kunna hämta den på lagret under veckan. Tjohoo! Men hemkörning är KUNG, så vi ska allt lägga de hundralappar som det kostar och slippa bära tung soffa på egen hand.  

Och så har jag fått hem min dator igen. "Inget fel alls" sa de, ominstallerade mjukvaran och gav oss den tillbaka. Men nu låter ju fläkten normalt igen, istället för att brumma "ÖÖÖÖÖÖÖÖÖHN" i fem miljober decebel så fort man satt igång skiten, och hittills verkar den hålla sig från att stänga av sig själv med. Så det kanske funkade.  Skönt att ha den hemma igen, iaf. Och med det lovade jag ju några bilder:

Fin unge i pyjamasbrallor och mormor-stickad mössa. Den skulle hon minsann ha på sig härom morgonen, och visst, det är helt okej. Söt som socker, tycker vi här hemma.

Klätterapa har hon blivit med. Hon hittas i fönster, på stolar (varifrån hon når en helt ny värld, har både hon och vi upptäckt) och i soffan. I soffan ska man SPRINGA och kasta sig fram och tillbaka och på så sätt få pappa att sätta hjärtat i halsgropen.

I veckan återgår jag till jobbet (var ju dödligt förkyld hela förra veckan, förutom fredagen då jag ändå drog iväg mig för att hålla en lektion), åka med Annika till Gekås och, som sagt, förhoppningsvis få hem vår nya soffa. En bra vecka, med andra ord, som ligger framför mig!

Ps. Lyckan har lärt sig headbanga med, till hennes fars stora lycka. Ds.

Som alltid är det underbart roligt att träffa tjejgänget från gymnasiet. Den årliga middagen på Pasta etc är alltid en hit, så även i år. Jag har ingen bild att lägga in men den kommer kanske i efterhand. Det blev supersnabbt inlägg ikväll, för nu ska jag och min hesa hals (jävla förkylning, GE DIG) lägga oss i soffan och krama Marcus en stund.

Det råder lågtryck i bloggen, inser jag. Jag får skylla på att min mongodator är inlämnad och att jag får knacka på Marcus istället, och därav blir det inga bilder heller. Men vi lever, uthärdar en förkylning och lite höstdepp (mest jag, antar jag, som tycker det är skitjobbigt att dra mig upp till jobbet då jag helst vill sova hela dagarna fram till första advent), ser med förtjusning hur Lyckeli förstår mer och mer och tar våra dagliga plockauppleksakeridrivorfrångolvet-rundor. Never ending story, eller hur.  

Marcus var på lungröntgen i vecka och det såg finfint ut. Inget syntes och enligt läkaren är risken för att cancern ska komma tillbaka minimal nu. Dock fortsätter kollerna i nio år till, vilket ju ändå känns skönt.

Idag drar vi till Ucklum för att äta finmiddag hos Marcus morbror med familj. Det är inte ofta vi träffar dem och  det ska bli kul att se hur de bor, då jag inte varit där förr.

Ni ser - dagarna går. Snart är det måndag igen och en ny vecka. November får gärna gå fort, för det är världens tråkigaste månad. Sedan kommer iaf lite jul och mys med lussekatter och glögg och ledighet. Om någon kommer på nåt bra man kan göra av november så kan ni väl säga till?

Lovvecka, säger ni? Jaaaaha, har vi haft det? Jomen jag minns nog, nu då jag tänker efter, men DEN GICK JU FÖR JÄKLA FORT FÖR ATT JAG SKULLE HINNA VILA UPP MIG!!! Jag känner mig mest som en, som syrran brukar säga, urvriden disktrasa. Men en god natts sömn kommer kanske att göra susen. Så fort Lyckeli lägger sig vid halv nio är det en annan här hemma som stupar i säng. Mmm - just det - jag. Hon är verkligen i en bus-period just nu. För en stund sedan var det enligt henne en ypperlig idé att hälla ut innehållet i en pet-flaska på golvet under bordet i  vardagsrummet. Jag tyckte dock inte det var lika roligt att torka upp det, kan jag säga. En annan mycket rolig lek är att tugga på mammas doftljus eller att lägga sina skor lite överallt i lägenheten.

Nä  -nu står hon är och tycker jag är aptråkig. :-) Jag får baxa ändan ur soffan och roa henne lite.

Nu har min fina Marcus lämnat in min dator för reparation. Den har de senaste månaderna låtit som ett as, så jag fått ont i huvudet så fort det stått på tre minuter. Sedan så hakar den upp sig titt som tätt, så man får stänga av dem på lilla knappen, den sätter på sig själv igen så fort den stängt av sig och allt detta har gjort att jag inte orkar med den. Hoppas att jag snart får tillbaka den fit for fight igen. Fram tills dess får jag låna Marcus dator, snäll som han är.

Idag var Veronica och Tristan här, och det är ALLTID mysigt då de kommer! Jag har verkligen världens bästa vän. :-)