Under fredagseftermiddagen bar det av till landet igen. För vilken gång i rad den här sommaren har jag ingen aning om, men det är alltid lika skönt att komma dit upp. På plats fanns en hel hög människor, men kvar på kvällen var jag och Lyckeli, Marcus föräldrar (Marcus själv jobbade ett fyradygnspass, vilket ha spenderade i Stockholm), Marcus farbror och hans storebror med tjej och dotter. Ett härligt gäng. :-) Lördagen bjöd på underbart väder och vi hann med lite blåbärsplock, bad i poolen, mycket titt på traktorgrävaren som Stig och hans bröder hade lånat för att gräva ner dräneringsslangar runt ladugården, gå-träning på grusvägen och lite vin och mys på kvällen. En jättefin dag, helt enkelt!

Kusinerna Lyckeli och Amanda gillar att leka med gruset.

Lyckeli har flera gånger under helgen tagit flera steg på egen hand. Hon är en hejare på att resa sig utan att hålla i sig, och snart släpper det nog helt och hon travar iväg på egen hand. För att vara ärlig så vill jag inte det - inte än! Hon är ju min lilla bebis... Men samtidigt älskar jag att se stoltheten lysa i hennes ögon då hon lyckas stappla sig fram till mig.

Älskade fisen har tagit sikte på poolen, och då går det FORT, gott folk! :-D Att bada är bland det bästa hon vet, nämligen, och kan lätt sitta i en timma och plaska.

Vid ett tillfälle satt övriga ute och fikade i trädgården medan jag var inne i köket. Amanda, Lyckelis 2.5 år gamla kusin, kom inspringandes och sa "Tina, hummelihummeli BAJSKORV!" Jag funderade en stund... "Sa du bajskorv?" frågade jag och fick ett klart "Ja" till svar. "Behöver du gå på toa?" frågade jag och japp, det behövde hon. Hon kissade en skvätt och då jag hjälpte henne på med brallorna kom farmor in. Jag förklarade situationen och hon började gapskratta. Det var MAJSKOLV Amanda hade frågat efter - till Lyckeli, som inte alls förstod varför hon inte skulle få fika då de andra käkade bullar. :-) Nu var det inte majsKOLV hon menade utan majsKROK. Ni vet såna där som är gjorda på majs och bara majs, och som ser ut som stora ostbågar. Fniss... jaja, nu fick ungen kissat och majskrokar fick hon med sig ut till Lyckeli med. Jag kan inte förstå att min lilla Lycka kommer att kunna prata ganska snart... hon är ju bebis, eller?! :-) Samtidigt ser jag fram emot så det så mycket, för varje steg i utvecklingen ser jag med förtjusning och förundras över att just detta underbara barn är mitt.

 

Lotta

10 augusti 2009 09:13

Åh, har ni mycket blåbär? :-) Det har inte vi.. =/ *morr* Men däremot svamp! :-D

http://nogg.se/charliesfamilj

 

Carol

10 augusti 2009 11:30

så fin hon är lilla lyckeli och så fint hon står. underbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...