Några veckor före sin ettårsdag tog Lyckeli sina första, tultande steg. Sedan dess har det varit sparsamt med gåendet, det har kommit några då och då, men om man släpper hennes hand så blir hon arg och sträcker ut sin så man kan ta den igen. Gör man inte det så är det bums ner på rumpan igen. Tills igår... Igår släppte det och hon skulle gå fram och tillbaka, fram och tillbaka, mella mig, Marcus och kusin Oscar. Hon sken som en sol och ville inte sluta, älskade ungen! Titta här:

http://www.youtube.com/watch?v=nKV_HzBE-hs

Och här:

Kan man vara en gladare skit, måntro? :-D

 

Linda

11 augusti 2009 11:28

Sötisen då!! Det riktigt strålar om henne och det syns att hon är stolt över att kunna gå... och jag kan tänka mig att hennes mamma och pappa är minst lika stolta över sin duktiga tjej! ;-)

http://lindaskriver.blogspot.com

 

Cecilia

11 augusti 2009 12:08

Åhhhhhh jag döööör så söt:) Lilla lilla gumman vad duktig du är!!
Minns när Emelie tog sina första steg...Underbart!!
Nu kommer ni få springa hehe...

Stor kram på er alla

 

Lotta

11 augusti 2009 12:23

Men ååååh, va go hon är! ☺ Nu går det undan och snart springer hon.. ;O)

http://nogg.se/charliesfamilj

 

Kvack

11 augusti 2009 13:22

Vad söt hon är. När det väl släpper så går dom hela tiden. Ida kryper inte alls nu hon bara går eller småspringer:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...