Lyckeli slutade sova middag för en vecka sedan. Bara sådär. "NEJ!" sa hon tydligt en dag då vi skulle lägga henne efter lunchen, och lika bestämd har hon varit varje dag sedan dess. "Sova middag INTE" deklarerar hon trotsigt och sätter sig istället med napp och filt för att se på Emil eller Madicken eller Barnen i Bullerbyn en timma efter lunchen. Och den där timman behöver vi alla. Främst hon, då att hon numera inte sover middag inte tar bort att hon är väldigt trött just mitt på dagen. Men även jag och Marcus, då vi är vana att ha två, ibland tre timmar på dagen då vi kan dona med annat; Benjamin, lunchmat till oss, tvätt, städ osv. Det här att hon bara slutat sova middag känns väldigt mycket min unge. Hon var likadan med vällingen då hon var runt året. Slutade tvärt. Bara sådär.

För att hon ska glömma tröttheten försöker vi göra roliga, men inte allför anstängande saker, på tidiga eftermiddagarna. Härom dagen bakade hon chokladbollar tillsammans med sin pappa:

Nåja... bollar och bollar. Goda blev de iaf.     

 

Linda

24 september 2010 23:29

Åh, det där såg gott ut!! :-)

Ja, barn är härliga! William slutade också helt tvärt med sin välling. Från att verkligen ha älskat välling och nästan kunnat leva på det så sa han plötsligt en dag att det var äckligt och efter det har han inte ätit det.

Sover middag gör han fortfarande, men häromdagen så hoppade han över det. Inte alls likt honom eftersom han oftast sover minst ett par timmar annars.

Ska förresten se om jag får ner bilderna från när ni var här på en cd nån dag. Den här datorn är lite knäpp för den vill inte bränna skivorna. Får väl ta och lägga in den i en av de andra datorerna annars och se om det fungerar bättre. Men jag har hur som helst inte glömt bort det. Bara inte orkat ta tag i det än.

Kram kram!!

http://lindaskriver.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...