Och HÄR, här har ni min ANDRA fina unge! Han är lika fin som storasyster sin:

På torsdag blir han tre veckor, vår Benjamin.

Idag var vi ute nästan två timmar, hela familjen. En STOR grej för oss! Jag har knappt varit ute alls de sista fem, sex veckorna, så jag njöt i stora drag. Vi gick till en närabelägen lekplats, och Benjamin sov som en gris hela tiden. Det är skillnad på hur han är mellan målen nu då han får ersättning, på inrådan från bvc. Min mjölk räcker helt enkelt inte. Jag både ammar och ger ersättning nu. Jag är helt enkelt en sån som inte kan amma, hur gärna jag än vill. Inte bara amma, iaf.

Lyckeli är en riktig solstråle, hon! Jag blir så glad varje dag av henne, och hon säger så mycket nu. Nya ord kommer varje dag och idag sa hon en fyraordsmening: "Kyki (hennes nya ord för Lyckeli) dicka, mamma sen". Sedan delade vi vattnet i glaset enligt hennes order. Jag älskar den ungen! Och nu har jag en unge TILL att älska sådär mycket! Ojojoj... jag är lyckligt lottad.   

Tyvärr kände jag på Benjamin att han var lite varm efter utflykten och sedan bröt värsta förkylningen ut. Han snorar, snörvlar och är jättetät, stackarn. Nu börjar jag få ont i halsen så jag drabbas jag med, antar jag. Lyckeli är snorig men lycklig ändå, och Marcus jobbar från idag em till torsdag fm. Jag längtar redan tills han kommer hem och tar hand om oss skruttiga igen...

I den här stubben bor det Pontepiner, säger Lyckeli. Alla som sett Drömmarnas trädgård vet vilka de är, de är små, små gubbar som säger "mimimimimi".

Min fina unge!

Vi gungade tillsammans, Lyckeli och jag, och tittade på trädkronor och flygplan där vi låg.