Nyaste kusinen har inte fått något namn än, men vi var där idag för att snosa, lämna över den noga utvalda gosekossan som vi inhandlat samt låta Lyckeli och Amanda röja lite. Lilla bebisen fick högsta betyg, hon var söt som en pralin och så liten, liten... Benjamin var nästan dubbelt så stor då han föddes så den här lilla skapelsen kändes nästan overkligt skör och pluttig. Men så fin!

Jaja, jag ska sluta tjata om den kassa kvalitén, jag är glad att jag över huvud taget kan ta bilder med NÅGOT i dessa kameralösa dagar.  

Lilla miraklet 

    Lyckeli var så glad då hon fick hålla en stund.

  Stolta storasystern Amanda

  Så fin!

   Marcus med nya brorsdottern

Så, igen - GRATTIS, Cristian och Åsa, till ännu en fantastisk dotter!

Det är mycket Pippi här just nu. Dvd:n har gått varm emellanåt sedan Lyckeli var drygt 1,5 år men nu avancerar det. Dels hittade jag ett Pippitält på rea för några veckor sedan och det slits med hälsan av båda barnen. Sedan fick Lyckeli i julklapp av sin farbror att gå med kusin Amanda, farmor och farfar på "Pippi on ice" och det sker nu på lördag. Sist men inte minst fick Lyckeliten en hel pippstrass av mormor sist vi hälsade på henne. Detta provades idag under mycket förtjusta tillrop och som tur var hade vi ytterligare en pippiperuk hemma, så Benji Boy kunde vara med på ett hörn.

I tisdag var det påskfest på Öppna Förskolan här. Fröken hade bakat rulltårta och gjort små bakelser (Lyckeli ratade helt, Benjamin fick smaka grädden och den halva persikan som låg uppepå kakan), vi sjöng "Gullefjun" och det var massa barn där. Ja, massa för att vara här där snittet nog ligger på fem, max sex föräldrar med barn per gång.    Det är ett litet place.

Barnen fick klä ut sig och det var skoj, tyckte Lyckan. Hon fick låna klänning och förkläde ur mormors gömmor och hon var superglad då hon fick ha SMINK (kajal som vi gjorde prickar med) i ansiktet. Så här söta blev barnen:

Kvalitén är inte den bästa men det är Marcus telefon som får agera hushållets kamera medan systemkameran är på lagning.  

Vi sitter vid frukostbordet. På bordet står en stor bukett tulpaner, vilka snälla svärföräldrarna kom med igår. Jag säger till Lyckeli: "Har du sett, så fina blommor!?" Hon svarar: "Ja, dom e så fina, dom e så vackert." vilket jag bekräftar. Så fortsätter jag: "De heter tulpaner, blommorna." Lyckeli funderar lite och frågar sedan: "Men, min hed (sked) då? Vad heter den?"

Jamen vadå? Där står blommor på bordet, och så säger mamman att de heter tulpaner. Då undrar man ju vad skeden heter. Är det så konstigt? Nä, men sött.   

Jag tvingade Marcus att ladda över bilderna från sin mobil imorse, så här får ni se gårdagens besök hemma hos mamma i några bilder:

Idag är det påskfest på ÖF. Barnen sitter här med röda kinder med prickar på, Lyckeli i påskkärringklänning och förkläde, och snart knatar vi ner mot Pepparreds torg. Solen strålar och jag ska snart skärpa till mig och typ vakna. Har gått i halvdvala sedan halv sju då jag fick masa mig upp ur sängen på order av en viss Herr Bestämd på drygt tio månader. När började se sova till vettig tid, egentligen?

Ja, brorsan fyllde alltså 40 bast idag. Det kan man inte tro! Mat lagar han iaf som en gud, och jag åt nog för två, men så är jag mätt och glad ännu, fast det gått fyra timmar sedan vi åt.

Hade jag bara haft en fungerande kamera som inte var inne på lagning så hade jag kunnat visa fanstastiska bilder från dagen. Vi var hemma hos min mamma några timmar innan vi åkte till brorsan på kalas och solen sken och värmde så man kunde tro det var juli istället för april. Lyckeli strosade runt i kortärmat och matade fåren, klättrade på vedhögen och klättrade i berget framför huset. Benji sov gott utomhus med bara en lite filt över sig, den där åkpåsen fick vi ju gömma kvar i bilens bagage för annars hade han väl smält bort i en liten pöl. Han är "rolig", min son, som satt och gnölade och klagade heeela nästan femton mil långa vägen hem, men sedan somnade just då vi svängde in på vår gata här hemma. Men!? Om det nu gick bra att somna kunde han väl gjort det långt tidigare, han var ju trött som skam och bilresan hade kunnat bli mycket mer behaglig utan det där kinket. Men nu sover båda barnen gott i sina sängar och jag lovar att jag snart gör detsamma...

JO! Jag ska importera en grusväg och lägga i en fin slinga här hemma, för GUD va skönt det var att klämma tre km hemma hos mamma på deras lilla grusväg ut till "stora vägen" (the one med the asfalt).

Imorse, ungefär halv sju, kom det en ny liten kusin till världen. Marcus bror blev tvåbarnsfar då Amandas lillasyster (!?!?) tittade ut. I princip alla hade tippat att det skulle bli en grabb på 3.5 kg ungefär, men ut kom en liiiiten tjej på inte ens 2.9 kg och förvånade oss. Men glada är vi! Och förväntansfulla är vi över att snart få se den här nya, lilla livet som så vitt jag vet inte fått något namn ännu. Det kommer.  

Och så ska vi på ettårskalas, för igår fyllde fina Freja ett helt år. HIPP, HIPP HURRA för henne! 

Sedan 14 mars har jag inte ätit godis. Alls. Jag slog vad med mina vänner, och jag har lyckats hålla vadet också, trots några rejält frestande stunder. Imorgon är sista godisfria dagen som kryter ihop säcken, och på torsdag ska jag smaka den där ljuvliga chokladbiten som ligger och väntar på mig i kylen. Mmm... längtar! Jag funderar på att ta en månad helt utan fika, alltså kakor, tårta, kex och sånt. För det har jag fått äta i lagom mängder under godisfria månaden. Men å andra sidan kan det vänta tills efter påsken, tycker jag.