Jag har en mycket underlig dag. Då högsommaren ståndar ute, varm och underbar, då går jag och deppar för att den snart är slut. Jag brukar inte vara sådan, jag brukar kunna njuta i stunden och ta vara på sommardagarna, men nu känns det lite jobbigt. Antar att det har att göra med att jag snart ska skola in min dotter hos dagmamman, låta henne gå där några timmar i veckan och återgå till jobbet på halvtid. Hur mkt jag än gillar mitt jobb gillar jag ju mer att vara hemma med mina barn. Jag ska ta det här året och om ekonomin tillåter ska jag kanske vara hemma ett år till sedan... får se. Förhoppningsvis kommer det att kännas bra nu, om jag känner mig själv rätt och om det Marcus sa idag stämmer så kommer det att göra mig gott att träffa lite mer folk, få lite rutin och samtidigt som jag börjar jobba komma igång med träningen igen. Jag saknar den. Men jag saknar även motivationen just nu.

Bad vid Sisjön, bad på uteplatsen, vinbärsätning, kvällspromenad med tillhörande glass. Vi har iaf roat oss idag.  

 

Jummie

1 augusti 2011 22:26

Det är väl så att man får ta vara på de ljusa stunderna i livet, har man inga måsten så har man ju heller inga ljusglimtar :)

Men jag kan tänka mig att när jag får barn, så vill jag vara med i varje sekund av deras liv, få se dem utvecklas och se världen ur deras perspektiv. Shit vad svårt det skulle vara för mig att släppa taget, även om det handlar om ett par timmars jobb eller så. Jag skulle liksom inte vilja missa en sekund av mitt barns uppväxt, vet inte om det beror på föräldrar som inte varit närvarande vid min egen uppväxt men det där är himla viktigt för mig.

Man får nog ta vara på sånt...

http://jumsan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...