Typ så här... då hon har så många barnbarn hon bara kan få plats med i sitt knä. Tre av fyra, det är ganska bra jobbat.

Jag fick förresten några fina kort på Linnéa, nytillskottet i Marcus brors familj. Hon fyller snart tre månader och är en ljuvlig liten prick:

...att få en krans att stanna på huvudet på sin unge!    På midsommardagen återvände vi till landet där vi åter dansade lite kring stången och sedan stannade ett antal dagar. Underbara landet, där kan man slappna av och där springer barnen runt och njuter mest hela tiden av att ha farmor, farfar, kusiner och farbröder så nära inpå hela tiden.

  Den där kransen, ja... den fick inte vara på Benjamins huvud många sekunder. Och Lyckan har halva frissen ner i ögonen, som ofta nu för tiden. Dags att klippa henne, tror jag...

Men fina är de, mina barn, här poserandes med kusin Amanda.

  Jag fick ett! Jag fick ett! Ett kort med kransen på!  

    Lyckeli ägnade nog två dagar åt att smycka kransen med blommor, diverse blad som hon ryckte ur häcken runt huset eller något närstående träd. Fina unge!

  Gunga är skoj med.

Jag har berättat för Lyckeli halva vintern att "på sommaren, då blir det varmt och då får man springa fis på landet". Hennes min då jag sa att hon kunde få springa fis nu var helt obetalbar! Hela HON log, och hon utbrast "Är det SOMMAJ nu!?!?" med så mycket lycka i rösten att jag nästan fick tårar i ögonen. Ja, underbara Lycka, nu är det sommar! Jag fick fem miljoner fina fis-kort men då jag inte vill lägga ut för mycket naket här så får jag nöja mig med att visa dessa:

Ja, vi passade på att hälsa på min kusin Malin då vi ändå befann oss i Dalsland. Där fanns det mycket att se på och göra, kan jag lova. Jag och min kusin är nästan jämngamla, det skiljer bara några månader och vi har samma födelseår. Hennes äldsta barn, Melvin är ett år äldre än Lyckeli, drygt, och hennes yngsta, Vendela, är 8 månader äldre än Benjamin.

      Melvin är en hejare på traktorer, och ägnade nog en timma åt att undervisa oss i hur en framgaffel ser ut, hur man hänger på en harv och vilka traktorer som är bra att ha till vad. Här visar han Lyckeli vart man ska sätta fast diverse slangar då man skulle hänga på en vagn eller vad det nu var. Ett levande traktorlexikon är vad Melvin är.  

    Benjamin sitter och filurer i gräset en stund.

  Katten Elsa var poppis!

Efter lunchen och Benjitupplur fortsatte jag, Marcus och barnen till min syrras granne, där vi har firat midsommar flera ggr förr och alltid haft lika roligt.

  Vi kom precis lagom till jordgubbarna med mjölk, tack och lov! En midsomamr utan gubbar, det går bara inte...

  Anneli hade trollat fram en underbart god marängtårta med bär också.

  Jag stjäl en puss från min son.

    Benji busar med moster Teres.

  Kubbtajm!

  Tjejerna mot killarna. Vi tjejer lät killarna vinna, goda som vi är.

  Mina fina barn!

  Det segrande laget.

  Marcus lattjar boll.

  Här är vi; hela gänget!

Ja, midsommar blev lyckat även i år. Sol, fin släkt och bra vänner, lite dans och god mat. Vad mer kan begäras?

Först fick Benjamin hjälpa sin farfar sätta upp ett barnbord i det nybyggda lusthuset på landet:

Sedan börjde det trilla in släkt. Vi var ju redan där, tillsamamns med Marcus föräldrar och hans ena bror med familj, men så fylldes gänget ut med Marcus farbror och hans tre barn med familjer. Det vimlade av barn, vilket ju är underbart och, enligt mig, förgyller en midsommar.

Dukat för midsommarlunch!

Det härlga lusthuset har Marcus pappa byggt till största delen, men han har haft god hjälp av sina två bröder som han delar sitt föräldrahem med (det vi ju kallar "landet".

      Nej, det var inget starkt i snapsglaset, bara vatten. 

  Me and my love

  Några av oss smälte maten med lite dans kring stången, vilken avslutades som sig bör; med raketen!

Ja, nu var det slut på den. Benjamin har lärt sig klättra upp i soffan... från att vi förnöjt har sagt att "jamen BENJAMIN, han är så försiktig, så, inte alls lika galen som sin lilla kamikaze till syrra, som kastade sig från allt möjligt då hon var yngre" så är jag villig att ändra mig till "HAN ÄR GALEN!". Upp i soffan, kasta sig baklänges så jag nätt och jämt hinner fånga hans huvud i näven innan det dimper i golvet, sedan upp igen, försöka ta sig upp på fönsterbrädet, kastar sig handlöst åt sidan och dunkar huvudet i soffkanten, skrattar ända från magen åt sina egna tokerier och så på´t igen. Herregud... inte många minuter jag har kunnat sitta ner på rumpen ikväll, inte.   

Det var nog dött lopp. De hade lika skitskoj båda två!