...att få en krans att stanna på huvudet på sin unge!    På midsommardagen återvände vi till landet där vi åter dansade lite kring stången och sedan stannade ett antal dagar. Underbara landet, där kan man slappna av och där springer barnen runt och njuter mest hela tiden av att ha farmor, farfar, kusiner och farbröder så nära inpå hela tiden.

  Den där kransen, ja... den fick inte vara på Benjamins huvud många sekunder. Och Lyckan har halva frissen ner i ögonen, som ofta nu för tiden. Dags att klippa henne, tror jag...

Men fina är de, mina barn, här poserandes med kusin Amanda.

  Jag fick ett! Jag fick ett! Ett kort med kransen på!  

    Lyckeli ägnade nog två dagar åt att smycka kransen med blommor, diverse blad som hon ryckte ur häcken runt huset eller något närstående träd. Fina unge!

  Gunga är skoj med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...