Tredje dagens firande för Marcus gav ett släktkalas. TACK till er som kom och gjorde dagen så lyckad! Gabbi och Teo var här redan dagen innan och sov över, så på förmiddagen blev det snögubbemakeri:

Det var en fantastiskt fin, gnistrande, krispig dag.

Marcus och Teodor hade lite snöbollskrig.

Ni håller inte med mig om att Marcus överdrev lite, eller...?   Kolla bara in sizen på bollen!

När resten av gästerna kom blev det middag. Barnen föredrog pannkakor, medan vi andra åt två sorters soppa (kantarellssoppa och blomkålssoppa med ingefära), krutonger, nybakat bröd och grönsaker som pålägg. Det värmde gott och verkade uppskattat av alla.

Efterrätt är väl aldrig fel?

"Vadå "hittat godisskålen IGEN"?!? Jag ser bara ut så här, sluta tjata!"

När min älskling fyller år, ska han bannemej firas! Därför bjöd jag i hemlighet in hans vänner, köpte öl och godis och bad snälla svärmor göra en lasagne. Det blev en hit! Marcus blev väldigt överraskad, minst sagt, och hade enligt egen utsaga en finfin dag och kväll med vännerna. Och Marcus, du vet att man ofta ger det man själv vill ha, va...? *blink, blink*  

"VA?!?! Vadå om jag hittade godisskålen? Va snackaru om!?"

Så fyllde han år - igen! Min fina Marcus.   36 var det denna gång, och det känns liiiite wierd att ha en man som är 36... jag minns så väl när min mamma var 36. Konstigt att man inte fattade att man inte KÄNNER sig som 30/36/40 fast man är det på pappret.

Iaf - GRATTIS, älskling!

Förra året startade min storabror en mycket fin tradition; middag med alla sju syskon. Jag har ju skrivit om det förr och ni som följt bloggen vet att vi är halva och hela syskon åt lite olika håll. Jag har två helsyskon som är äldre, en halvsyrra på mammas sida, som jag är uppvuxen med samt tre halvsyskon på pappas sida.

Fem av sju kunde i år och brorsan bjöd som alltid på hejdundande god mat. Han kan, han!

Lillebror Christoffer och syrrans man Jonny.

Jag och brorsans tjej Åsa

Christoffer, Jonny och lillsyrran Jennie

Mina två bröder på pappas sida; Christoffer och Sebban

Lyckeli och Benjamin har så fina kusiner! På min sida är det sex stycken och på Marcus sida är det två. För ett tag sedan (skriver detta i efterhand) så kom syrrans fyra barn hit för att sova över och hänga med oss, till både Lyckans och Benjis stora förtjusning.

Hahaha! Ser ni Benjis min och kroppsspråk? Preciiis sådär ser han ut då han gör något  han VET att han inte borde, eller får. Här har han snott en liten gubbe som Teodor lekte med, och gör sig beredd att fly.

Busunge med tjuvgods i  näven

Elias läste för sin lillebror Teodor och kusin Benjamin. Det finns inget Benjamin älskar mer än att läsa... han kommer dragandes med en bok i tid och otid, vill blädda, titta på bilder, peka, "ÖH"-a och sedan hämtar han en ny. Det värmer en litteraturvetar-morsa i hjärtat, ska ni veta!

Här försöker de tre små skaka liv i Oscar. Han är tonåring och sover sannerligen som en sådan med.   

Detta år firade vi nyår uppe i Påläng, lite utanför Kalix, där min vän Jenny bor. Hon, hennes Patrik och deras fina tjejer Tyra och Ester var och hälsade på oss i somras och nu var det hög tid att vi besökte dem. Det var en jättefin minisemester! Den långa tågresan gick över förväntan och vi fick njuta av lite snö innan vi tog oss den låååånga vägen hem igen. Ibland önskar jag att Sverige var klotrunt så det inte var så långt till mina vänner som inte bor i Göteborgstrakten.

Vi hade med oss vår iPad på tåget, vilket räddade oss många stunder. Det var iPaden, springturer fram och tillbaka till restaurangvagnen och de böcker vi hade med oss som var den större delen av underhållningen på resan. Men det var ändå mysigt! Hur ofta umgås man, hela familjen, på en sån liten yta under så lång tid som dryga dygnet?

Så här roligt tyckte Benjamin det var att åka tåg.   

På nån station nånstans i Norra Sverige.

Fina ungar! Lyckeli, Benjamin, Ester och Tyra. Goebarn!

Fina Jenny under nyårsaftonens förrätt. 

Me and my man!

Glad nyårskille.

När barnen somnat satte vi vuxna oss i soffan för lite sällskapsspelande. Skoj!

Nyårsdagen var också härlig. Här leker tjejerna och sedan tog vi på oss så mkt kläder vi kunde hitta och gick ut för att rasa lite i snön.

Tack, Jenny och Patrik för att vi fick komma och hälsa på!

Jag får helt enkelt acceptera att annat i mitt liv går före att blogga just nu. Jag har hittat en bättre balas mellan famljeliv, jobb och datorn, vilket jag också eftersträvade. Det blev alldeles för mycket tid framför datorn för några månader sedan. Nu ägnar jag mig mer helhjärtat åt att vara med mina barn då jag är hemma och det kan ju aldrig, aldrig vara något negativt.

Men fortsätta blogga lite granna, det vill jag ändå! Jag ser bloggen som en dagbok för mig och mina barn att ha i framtiden; att kunna se tillbaka i och åter minnas de där sakerna man tenderar att glömma. Utflykterna, besöken, kakbakandet och julfirandet. Jag tyckte jag nyss skrev om julen 2010 men det visade sig att det var dags för jul nyss igen. Vi hade en härlig helg; julafton hos Marcus föräldrar, juldagen hos min mamma och annandagen igen hos Marcus föräldrar. HÄRLIGT är det, att fira jul i dagarna tre! Här följer kort från juldagen. Aftonen får jag visa i bilder senare, då jag laddat upp dem.

Lyckeli med sin älskade kusin Teodor i mormors fönster.

Fina ungar!

Lyckeli med morbror Tobbe. De är kramkompisar...

...och grimaskompisar.   

Vi har en stor, härlig, bullrig, skrattig, varm och underbar släkt!

Lite Alfabet!

Min fina Benjamin.

VEEEEM är det som kommer DÄÄÄÄR?!?!

TOMTEN! Och... hans importerade, thailändska fru... eller nåt.   

Jonna och Gabriella gjorde en strålande insats som Tomten och hans tomtefru. Barnen tittade storögt på och sedan vågade de sig fram för att hjälpa till med julklappsutdelandet.

Haha! Ungarna ser skiträdda ut, men de gillade faktiskt Tomten och tomtefrun, även om det inte ser ut som det här.  

Mer spelande fick avsluta juldagen. Jag och barnen sov över och åkte hemåt dagen efter, hämtade upp Marcus på jobbet och fortsatte som sagt mot hans föräldrar.

Så var ännu en jul till ända. Jag uppskattar så att vi har möjlighet att fira med båda våra familjer. Vi fick fina klappar och god mat, massa mysigt sällskap och luuuugn och roooo, precis som Ferdinand under korkeken.