GRATTIS PÅ 2-ÅRSDAGEN, TEO!!!  önskar Lyckeli, Tina och Marcus. Vi ses på kalaset om några timmar. :-)

Ja, inlägget borde väl heta del tre eller så, för jag hänger ju en del på Liseberg med andra mammor och deras barn, uppenbarligen. :-) Men det är ju så perfekt att träffas där! Massa roligt att göra, enkelt att ta sig dit och alla gillar det. Idag var det dock liiite för mycket folk och liiite för varmt för att gå på Liseberg, märkte vi, men trevligt var det ändå. Från Uddevalla kom M med två av sina barn; V och A, samt M´s syster. Från Stockholm kom Hanna med sin Beata (ja, de kom ju inte hit enbart för det här, men vi passade på då de ändå var i faggorna) och så var det jag och Lyckeli.

Idag var kaninerna på plats i kaninhuset, till Lyckelis stora förtjusning. Hon trodde det var en kanin på riktigt och skulle klappa och dra och vägrade gå därifrån på en lång stund. Men det var nästan lika roligt inne i kaninernas hus, skulle det visa sig, då där roade de sig en bra stund, de små sötnosarna. Vi hann med ponnykarusellen och lite spel innan Hanna och Beata drog sig tillbaka, och vi andra satte oss i lunden för att fika. Sedan var jag och Lyckeli nog återhämtade (jösses, man blir ju TRÖTT av detta underbara väder!) för att ta oss hemåt. Men en sovande älskling i vagnen promenerade jag till Mölndal och tog sedan bussen sista biten, då Lyckeli hade vaknat.

Det var en jättefin dag, och hemma fanns en fin Marcus som väntade med puss och kram. Kan man ha det bättre? :-) "Ja!" sa Marcus, "Man kan äta thaimat med!" och så var det spikat vad det skulle bli till middag. Och visst var det pricken över i-et, det får jag hålla med om.

Att sitta i knät på den där roliga kaninen var skoj.

Det tyckte Beata med!

I kaninernas fåtölj fick våra hjärtan plats på en rad. Utmärkt foto-läge!

Tre små rumpor på upptäcksfärd i kaninhuset.

Hanna och Beata åker karusell.

Fikatajm! Det var gott med macka och frukt och framför allt SKUGGA! :-) Jag trivs iofs gott i värmen men det märktes på barnen att skuggan var välkommen.

Lyckeli äter sina smörgåsbitar själv.

En trött A vilar i sin mammas famn. Snart dags att dra sig hemåt igen efter en rolig stund på Liseberg.

Idag har Lyckeliten varit både hos tandläkaren (första besöket; information och tandborstsutdelning) och läkaren på bvc. Båda besöket avlöpte problemfritt, och vi kunde konstatera att lillstrumpan nu väger 9965 gram och är 73.5 cm lång. Alldeles, alldeles lagom!

De tre timmar som var mellan besöken spenderade Marcus och Lyckeli hemma hos farmor och farfar, medan jag begav mig till Mölndals city för att inhandla en ankröv till Lyckeli, att ha under klänningen. Det heter väl något sådant, typ ankbralla, såna där små trosor med volang baktill, eller? Iaf - såna fick hon idag, volanger och gulligull till trots. Det var första gången hon hade rosa OCH volanger på en och samma gång, men cool som hon är väger hon upp allt det sötelipöta med ett sjujäkla humör och bett i blicken. :-D

Framåt eftermiddagen samlades vi åter hos farmor (farfar är på landet), skickade David att köpa indiskt och avnjöt sedan måltiden på en solvarm veranda. Livet är bra skönt ändå! Jordgubbar och vattenmelon hann vi också med innan vi tog bussen hem till Balltorp för att leka, gröta och natta. Tack, David och farmor, för en fin dag!

Imorse satt jag och Lyckeli ute på verandan för att invänta Marcus, som kom hem från jobbet vid tio-tiden. Vindruvor fick bli förmiddagsmellanmålet.

Lyckeli sitter i väntrummet hos tandläkaren och väntar på sin tur.

David lär Lyckeli hur man luktar på farfars fina blommor.

Lyckeli och farmor i trädgården.

Mmmmm.... mumsigt med gubbar!

Hur får man en elvamånaders att inte slita av sig solkepsen då hon färdas till bussen en solig kväll? Jo - majsbågarna åker fram. Denna universiella lösning som har räddat oss så många gånger.

Vilja är en underbar liten varelse. Hon ägs av min lillasyster Jennie, låter som en gris (Lyckeli fattade nog inte att det var en hund, för de låter ju voff-voff, inte snork-snork-gurgel) och pussas gärna och hela tiden. Lyckeli fick sig några rejäla kyssar idag då vi fikade med Jennie och Vilja i Slottskogen. Lyckeli äääälskade de där blöta, sträva, glada pussarna, och skrattade högt då Vilja kom åt under halsen eller runt öronen, där hon är kittlig. Det var så gott att höra. :-) Jag och Jennie hade det lika bra och pratade om ditten och datten och helt plötsligt hade nästan två timmar gått. Vi skiljdes åt och jag och Lyckeli tog en svettig buss hem till Mölndal, där vi fick middag hos farfar. Sedan agerade farfar lektomte medan jag tog en fika till i centrum, denna gång med en vän som jag inte träffat på tio år. :-) Det var mycket att ta ikapp där, så det var inte många sekunder det var tyst under den dryga timman vi satt ner. Då jag och Lyckeli kom hem var det bara att gröta, sjunga och pussa godnatt, och snart blir det ännu en dag full med äventyr!

Vi fikade massa gott, och Lyckeli ville ha av allt. Samtidigt. Hela tiden.

Vilja, Lyckeli och Jennie myser i gräset.

Puss, puss! De var så söta då de tumlade runt i gräset, för de är ju ungefär lika stora. De hann bli bästa kompisar under de två timmarna vi satt och gottade oss under ett träd.

Hihi! Jag sa ju att hon somnade som en sten efter dagens äventyr. :-) Gud va jag älskar den ungen...

Imorse åkte finaste Marcusen till jobbet, så jag och Lyckeli bestämde oss för att bara göra roliga saker idag, så att tiden går snabbt tills han kommer hem igen. Först startade vi med en promenad lagom till förmiddags-sovet. Jag tog bussen med Lyckeli i vagnen till Mölndal (hon somnade gott på vägen) och därifrån knatade vi (jag) in till Korsvägen. Vi mötte upp Veronica först och strax därefter Jenny och Maja, för att tillsammans knö oss fram till entrén till Liseberg. Tur att vi hade Lisebergskorten, för kön till den vanliga entrén var INTE rolig... Lång och bufflig och trång.

Väl inne vann vi en basketkorg med boll (Lyckeli), åkte karusell (alla barn utom Tristan, som får lära sig att sitta först), tittade på lejonet i bur, vann en papegoja (Lyckeli igen) och fikade. Det var några jättemysiga timmar vi spenderade där tillsammans. :-) Tusen tack, tjejer!

Då jag sagt hejdå till Jenny och Maja så fortsatte jag tillsammans med Veronica en bit in mot stan, och då även hon vikt av för att komma hem till sitt styrde jag stegen vidare mot Trädgårdsföreningen, där syster X 2 (Teres och Jennie) satt och fikade. Jag och Lyckeli joinade och det var jättegott att sitta där i solen och snacka om allt möjligt. Jag passade på att bränna mig på ryggen också... Lika bra att få det gjort, medan det är väder för det. :-)

Spårvagn till Mölndal, köpa frukt inför picknicken imorgon och sedan raska, hungriga steg mot Lyckelis farföräldrar där vi fick oss lite middag i magen innan vi blev hemskjutsade. Lyckeli somnade gott efter kvällsgröten och det kommer även jag göra ikväll, känner jag. :-)

Lyckeli hjälper mig att göra frukost och förbereda mackor till fikan senare på dagen.

Åka HÄST, det är grejer det...

Maja och Julia.

Maja+Julia och Jenny+Edwin åker karusell, och det verkar vara poppis. :-)

Fikatajm.

Bästaste Veronica med söta Tristan i knät.

Jag och Lyckeli fikar gott; macka, ananas, vindruvor, melon och annat smaskens.

Idag, 22 juni, fyller Lyckeli 11 månader. Bara en månad från ett år, lilla strumpan. :-) Jag och Marcus tog med henne till Åby simhall och det var uppskattat, må jag säga. Vi betalade för att gå in på upplevelsebadet och där fanns "Djungellagunen" med alla vattensprutande djur, vattenfall och små rutschkanor. Så mycket att greja med! Marcus åkte några omgångar vattenrutschkana för stora flickor och pojkar och då och då gick vi in till varma bassängen, där vi kunde busa och leka utan att tänka på att små händer och fötter kunde bli för kalla. Här kommer bilder från idag:

Sparka i vattnet är roligt! Det gör Lyckeli gärna och ofta, både hemma i badkaret och i simhallen.

En stor val som sprutade vatten var rolig att sitta på.

Lyckeli kämpade för att få tag i vattnet, så hon hade att göra. :-)

Ormarna i väggarna skulle få sig var sin puss, minsann!

Ett litet vattenfall fanns det att gå igenom med. Lyckeli knappt märkte det, utan travade bara på och tog sikte mot nästa roliga figur som man kunde leka med.

Som den här rutschkanan, i form av en groda. Mycket intressant...

Mamma fick sig också en puss!

Ja, nu finns det ju inte något som heter så, men det KÄNDES så hela dagen idag då vi har firat i dagarna tre. Dagen startade på landet, där vi vaknade till sol och fågelkvitter. Lyckeli har förundrat tittat på när farfar sågat brädor, gungat vilt med farmor och sedan sovit gott i vagnen, under den stora aspen. Den där gungan, ja... Jag har tjatat på Lyckelis farfar nu ett tag att han ska byta ut den där pinnen, så ger en så ont i baken, mot en rejäl plankbit. Men han ska bara... ;-) Först ska sidan på ladugården bytas ut, sedan ska ett lusthus byggas på bergsknallen framför huset, sedan ska redskapsskjulet hemma i Åby byggas. Jag hade väl iofs kunnat tälja till den där träbiten på egen hand, men jag har en känsla av att Stig vill fila, slipa och polera själv, för att försäkra sig om att inga barnarumpor får flisor då de svingas fram i skuggan under det stora trädet. :-)

Då Lyckeli ändå skulle sova vid fyra passade vi på att åka vidare till min mamma, utanför Uddevalla. Hon serverade plättar med massa gott (tack, mamma!), och då alla hennes tackor har lammat nu fanns det nio små, söta lammungar att titta på. Lyckeli skrek högt och Teres, min syster, frågade först om hon var rädd. Men nej - vi fick ju förklara att hon bara var så glad och samtidigt frustrerad över att inte få klappa. :-) Sötnosen är ju van vid Barnens zoo i Slottskogen där man får klappa och springa efter djuren bäst man vill om de är ute.

Teres var alltså där med barnen, till Lyckelis stora glädje. Hon tycker det är så roligt att leka med Teo och Elias, dra Gabriella i håret och smällpussa Oscar samtidigt som håller honom hårt i håret vid öronen. Lillasyster Maja kom också, min sin Anders, så fick Lyckeli ÄNNU mer hår att dra i. ;-) Hur kan det vara så roligt, undrar man...

Det var en slutkörd liten Lycka som somnade gott för natten i bilen på vägen hem, klockan nio. :-)

Gungeligung med farmor!

Ännu mer gungeligung, denna gång med mamma.

Gabbi cyklade till mormor så hon var där först av alla, strax innan vi kom. Lyckeli håller här på att käka på hennes hår, på väg till fåren. Bakom ser ni min mammas hus, där jag är uppvuxen från och med att jag var fyra år gammal.

Lyckeli, Gabriella och mormor.

Med start längst bak står Oscar, Marcus, Lyckeli och Elias (Och Gabbis huvud) och kollar på lammen.

Lyckeli pratat med ett av lammen.

Teres med Teo i knät, Elias, Oscar och Anders äter plättar. Gott var det! Lyckeli fick smaka för första gången och smaskade i sig tre stycken.