Vilja är en underbar liten varelse. Hon ägs av min lillasyster Jennie, låter som en gris (Lyckeli fattade nog inte att det var en hund, för de låter ju voff-voff, inte snork-snork-gurgel) och pussas gärna och hela tiden. Lyckeli fick sig några rejäla kyssar idag då vi fikade med Jennie och Vilja i Slottskogen. Lyckeli äääälskade de där blöta, sträva, glada pussarna, och skrattade högt då Vilja kom åt under halsen eller runt öronen, där hon är kittlig. Det var så gott att höra. :-) Jag och Jennie hade det lika bra och pratade om ditten och datten och helt plötsligt hade nästan två timmar gått. Vi skiljdes åt och jag och Lyckeli tog en svettig buss hem till Mölndal, där vi fick middag hos farfar. Sedan agerade farfar lektomte medan jag tog en fika till i centrum, denna gång med en vän som jag inte träffat på tio år. :-) Det var mycket att ta ikapp där, så det var inte många sekunder det var tyst under den dryga timman vi satt ner. Då jag och Lyckeli kom hem var det bara att gröta, sjunga och pussa godnatt, och snart blir det ännu en dag full med äventyr!

Vi fikade massa gott, och Lyckeli ville ha av allt. Samtidigt. Hela tiden.

Vilja, Lyckeli och Jennie myser i gräset.

Puss, puss! De var så söta då de tumlade runt i gräset, för de är ju ungefär lika stora. De hann bli bästa kompisar under de två timmarna vi satt och gottade oss under ett träd.

 

Helené

25 juni 2009 21:20

Haha, jag trodde Vilja var ett barn :D Så du kan ju tänka hur roligt de lät i mitt huvud när jag läste och sedan kikade på bilderna ;) Jag letade ju efter ett till barn! :D

Haha, jag får skylla på solen! Jag är så bränd (för första gången i mitt liv..) och är röd som en tomat, fryser som bara den och tycker lite smått synd om mej själv ;) haha

http://missh.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...