Vi är en mycket trött familj idag. Lyckeli har fortfarande ont i sina händer. Har jag skrivit om det? Hon fick utslag av SMÖRBLOMMOR då vi var på landet i helgen. Det hade jag ingen aning om att man kunde få ens. Men det har varit jätterött och små plitor och nästan som blåsor i hela handflatorna. På nätterna har hon gråtit och gnidit händerna mot allt. Vi har smort med Xylacain och tröstat, vyssjat och burit, men älsklingen har inte kunnat komma till ro. Nu tror jag inte "bara" det beror på utslagen, utan hon är även väldigt snorig och tät, hon verkar ha ont i halsen och hon är troligen inne i en utvecklingsfas då hon drömmer mycket. Det är inte EN gång hon vaknar och gråter på nätterna. Inte eller två, fyra eller sex. Jag skulle gissa på att vi är uppe femton gånger, alltså sju eller åtta ggr var, jag och Marcus. Och då får man ju räkna med att stumpan är trött på dagarna. Mycket gråt, kink och vill-bli-buren är det. Jag och Marcus hasar omkring som två zoombies och försöker roa, men dagar som denna är vi evigt tacksamma över att vi får komma ner till Marcus föräldrar. De roar henne och utfodrar hela lilla familjen. Tusen tack!

Något annat som tynger mig är att min moster och tillika fadder har fått cancer. En tumör som de ska strålbehandla och vi hoppas alla att det ska räcka med det. Annars blir det operation. Det är jobbiga saker... man grubblar och sörjer själva beskedet. Men man måste hoppas, måste tro och leva som om det kommer att gå bra. För det måste det.

Nu har lilla sötnosen somnat och snart ska jag följa hennes exempel och lägga mig jag med. Jag håller på med Läckbergs bok Sjöjungfrun, vilken lockar ikväll.

Lyckeli tuggar majsbåge och är nöjd en liten stund.