Idag har Lyckeliten varit både hos tandläkaren (första besöket; information och tandborstsutdelning) och läkaren på bvc. Båda besöket avlöpte problemfritt, och vi kunde konstatera att lillstrumpan nu väger 9965 gram och är 73.5 cm lång. Alldeles, alldeles lagom!

De tre timmar som var mellan besöken spenderade Marcus och Lyckeli hemma hos farmor och farfar, medan jag begav mig till Mölndals city för att inhandla en ankröv till Lyckeli, att ha under klänningen. Det heter väl något sådant, typ ankbralla, såna där små trosor med volang baktill, eller? Iaf - såna fick hon idag, volanger och gulligull till trots. Det var första gången hon hade rosa OCH volanger på en och samma gång, men cool som hon är väger hon upp allt det sötelipöta med ett sjujäkla humör och bett i blicken. :-D

Framåt eftermiddagen samlades vi åter hos farmor (farfar är på landet), skickade David att köpa indiskt och avnjöt sedan måltiden på en solvarm veranda. Livet är bra skönt ändå! Jordgubbar och vattenmelon hann vi också med innan vi tog bussen hem till Balltorp för att leka, gröta och natta. Tack, David och farmor, för en fin dag!

Imorse satt jag och Lyckeli ute på verandan för att invänta Marcus, som kom hem från jobbet vid tio-tiden. Vindruvor fick bli förmiddagsmellanmålet.

Lyckeli sitter i väntrummet hos tandläkaren och väntar på sin tur.

David lär Lyckeli hur man luktar på farfars fina blommor.

Lyckeli och farmor i trädgården.

Mmmmm.... mumsigt med gubbar!

Hur får man en elvamånaders att inte slita av sig solkepsen då hon färdas till bussen en solig kväll? Jo - majsbågarna åker fram. Denna universiella lösning som har räddat oss så många gånger.

 

Kvack

26 juni 2009 11:58

Vilken fin klänning hon har.

 

Anna

26 juni 2009 17:28

sv: ja visst är hon hihi.

och ja, klart lyckeli ska ha rosa ;D

http://rainbowarrior.blogg.se

 

mia

27 juni 2009 08:07

Majskrokarna är verkligen en räddare i nöden många gånger....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...