Igår var det lucia och vi var bjuda på lussemiddag hos Lyckelis farmor och farfar. En liten Lycka fick på sig juliga finkläder och dessutom tog vi in stora tomten från förrådet. Han var jättespännande, och efter att ha gått igenom alla kroppsdelar (vi frågar och hon pekar nöjt) så tog vi några kort:

Vår fina Lyckeli.

"Men den här mössan, mamma, den kliar... och mössa har man utomhus!"

"Sådär! Mycket bättre. Kolla in min fina tomte, mamma!"

Som tack för god middag överlämnade Lyckeli ett paket till farmor och farfar, innehållandes två pepparkakshjärtan som hon knåpade ihop under eftermiddagen hemma. Jomen jag lovar! Helt själv!   

Idag kunde man inte bara sitta inne, inte, då vi har (hade) så vackert väder. Så på med massa kläder på Lyckeli och sedan styrde vi kosan mot inte bara en, utan TVÅ lekplatser i närheten. Gung och ruschkaneåk och pinnar med löv på är roliga, sedan var dock fingrarna så kalla att vi fick bege oss in till mellanmål och bygg-med-klossar.

Marcus och Lyckeli,som idag fick inviga sin nya, varma mössa. Håret var helt svettigt då vi kom hem igen, så den fyllde sitt syfte med råge.

På väg hem för att få mellanmål.

Jag tänkte jag skulle visa min mage.   Jag har nu gått 15 veckor och 5 dagar, så på måndag går jag in i vecka 17! För bara några veckor sedan kunde jag ha iaf två av mina vanliga brallor men det är rätt kört nu... men jag lider inte, utan tycker det är mysigt att ha magen att stoltsera med.

Bildkvaliten är skit och spegeln är supersmutsig, men MAGEN, DEN är fin!

Jag fick en fråga i en kommentar här på bloggen, från Sofia, som undrar hur Lyckeli balanserar sin "söta" söthet. Vi har haft en liten diskussion om att vissa barn är sådär sockersöta medan vissa är rätt fula (ja, ni fattar va jag menar, inte UGLY fula men de ser ut som små gubbar liksom) men att de där "fula" barnen nästan är ännu sötare bara för att de blir så sjujäkla charmiga. Jag tycker väl självklart att Lyckeli hör till de söt-söta barnen, men jag är ju fett partisk.   Iaf - Sofia undrade hur Lyckeli väger upp detta och det har jag idag ett mycket bra svar på: TROTS!!! Hon har varit SUPERPIPIG och huuuur onöjd som helst större delen av dagen idag. INGET har varit bra nog och då jag inte fattar va hon menar blir hon ju förbannad, snäckan, och steppar, skriker, kastar grejer och slåss. Jättesött... Men jag VILL ju samtidigt att min sockertopp ska ha sitt humör, att hon ska stå på sig och kämpa lite för att få sin vilja igenom. Men de tankarna var låååångt borta i eftermiddags så jag envist tryckte in nappen i truten på Fröken Pip för att få lite tyst här hemma. Allt gnäll och pip och kink försvann dock som i ett trollslag efter middagen, och mellan middag och sängtime hade vi några underbara timmar tillsammans! Vi skrattade så vi kiknade både två och då jag lade min skatt i sängen var de där irriterade tankarna jag haft under dagen långt borta, det kan jag lova. För där låg hon ju; den sötaste ungen i hela världen, och nappade nöjd med Bä i famnen. Kärlek!

Man ska ju bli PIGGARE efter vecka 12, ju! Jag är mycket tröttare nu i v 16 än vad jag var första 12 veckorna. En grej om dagen orkar jag med. Igår var det TRE saker på schemat; barnmorskebesök, mathandling och sedan babysim. Jag däckade som en säl i soffan då vi kommit hem och ätit middag, och Marcus kunde inte förstå hur jag kunde ligga och snarka då Lyckeli stod intill mig och skrek "maaaamaaaaa" för att få min uppmärksamhet. Jag vaknade dock till då hon klättrade på mig, tappade balansen och återfann den genom att ta ett grabbatag i mitt hår... ajajaj.

Sex arbetsdagar kvar till julledigheten. INKLUSIVE idag!   Tjohooo!

Jag, Marcus, David och Lina har haft en jättebra helt i Stockholm. Vi åkte dit för att kolla Killinggängets show på Dramaten och för att vara ärlig var väl själva pjäsen sådär, men upplevelsen att ha gått på Dramaten var bra i sig. Vi satsade hårt på anti-stress och tog det mycket lugnt hela helgen. Den enda som fick stressa lite var nog Marcus som fick ta en taxi tillbaka till hotellet i Kungens Kurva så fort vi kommit in till centrum då vi klantigt nog hade glömt biljetterna där. Men under tiden letade vi andra upp en bra restaurang och beställde mat som kom in bara minuterna efter att Marcus kommit tillbaka. Perfekt!

Min mage har bara ploppat ut den sista veckan och I LOVE IT! Nu är det mammakläder som gäller och jag är glad att jag inte bara ser halvfet ut.   Jag antar att en del elever som ännu inte vet att jag väntar barn kommer att bli rätt förvånade på tisdag, för magen var INTE så tydlig i onsdags så jag senast var på jobbet och sedan putar den ju ännu mer då man börjar ha mammabyxor.

Lyckeli har haft en fin helg hos farmor och farfar, busat och härjat och haft skoj som bara den. Det är så skönt att kunna lämna henne och veta att hon är trygg, har det bra och är hos människor som känner henne så väl. Då kan mammahjärtat slappna av.

Imorgon är det besök hos barnmorskan, lite veggomatinhandling, veckohandling av mat och sedan babysim som står på schemat. Egentligen ska jag på möte med bostadsstyrelsen på kvällen men jag blir trött bara jag tänker på det, så vi får se hur det blir med det.

Och vet ni! Sushistället i Mölndal har APGODA sushisar med tofu! Nya favoritmaten!

Dagarna då Marcus jobbar är inte många, som tur är, men fast vi saknar honom här hemma har vi det bra ändå, jag och Lyckeliten. Vi hittar ofta på massa skoj (idag var vi ute en sväng, bakade, gjorde godis, adventspyntade lite och badade) och plötsligt är det kväll igen. Det innebär mys i soffan, pussar, kramar, lite läsning och sedan en kort genomgång av dagen som varit samt vad som ska ske imorgon innan jag bär in henne till sin säng, pussar godnatt och släcker. Gud va tråkigt jag måste ha haft då Marcus jobbade innan Lyckeli kom! Det händer grejer hela tiden med henne och jag märker saker varje dag som hon lär sig. Nya orden nu är gurka (guckaaa), paraply (pa-ly) och bajs, och hon fattar ju allt jag säger till henne. Otroligt att hennes ordförråd har kunnat utveckas så på bara de 16 månader hon har levt... den där utvecklingen är fascinerande!

Kvällsmys i soffan. LIte julpynt har kommit upp idag med, som ni ser.

Gos i mammas knä. Det var HÄSTAR på teve...

Imorgon är det första advent och eftersom jag inte är hemma nästa helg var det lika bra att passa på att baka lussekatter idag, så det finns när lucia kommer. Jag gillar att baka och Lyckeli tycker det är ytterst spännande så vi satte igång efter att hon hade sovit middag och käkat lite mellanmål. Jag stod för knådandet och rullandet och Lyckan skötte russinen. Det gjorde hon superbt och att det sedan hamnde fem gånger så många russin i hennes mage som i katterna, det är inte hela världen. En del hamnade iaf rätt och jag tror ni kan se vilka hon tryckte in russinen i på egen hand:

Mycket fina! Jag är rätt besviken på att de inte smakade mycket saffran alls, men en liten aning kan jag känna och får väl vara nöjd med det.

Och så några kort på russinbossen: