Min Marcus är en kämpe! Han anmälde sig till Göteborgsvarvet bara dagarna före han fick veta att han hade cancer. Sedan följde ju magnetröntgen och operation på varandra dagarna efter. Han har nog haft siktet inställt på att inte kunna springa varvet, då han bara har varit ute på tre löparrundor sedan november eftersom ärret läkte först för några veckor sedan. Men så fick vi ju veta att han hade en fläck, den som de ännu inte vet vad det är. Och jag tror det var då någonstans han bestämde sig för att cancern inte skulle få bestämma över honom. Han sprang varvet idag, laddad med sju (!) bananer och en jäkla massa jävlar anamma, och i mål kom han på knappt två timmar. En supertid för vem som helst, och en superdupertid för min kämpande, nyligen cancerbehandlade, man! Han brukar ta sig runt på drygt 1.30 i vanliga fall, ifall ni vill jämföra med den form han brukar vara i. Visst är han duktig? Jag är så himla stolt över honom! Inte främst och bara för att han kom i mål på en så bra tid, utan för att han inte ger sig, för att han är en sådan fighter och för att han är så positivt. Jag älskar dig, Marcus!

 

Anna

17 maj 2009 09:23

han är verkligen en kämpe din marcus!
jag hoppa det blir ett positivt besked och att det inte är nån dum cancer han har!

http://rainbowarrior.blogg.se

 

Socka

17 maj 2009 10:20

Hejja M. Du är bäst! *jag, M, L och A gör lilla vågen uppe i Umeå*

http://www.socka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...