Det ÄR så. Jag har sedan länge misstänkt det men inte riktigt vetat om det stämt. Marcus har å det bestämdaste hävdat att jag har fel, men nu vet jag att känslan var rätt.

Lyckeli VET när jag ska ta henne på morgonen. Hon VET vad klockan är då hon vill upp. Hon för säkert statestik och dagbok över vilka dagar jag kommer att behöva gå upp och roa henne tidigt, och de andra dagarna, då Marcus har henne, då är det andra bullar som gäller.

Då jag har henne på morgonen vaknar hon mycket tidigare. I förrgår var farmor och farfar här och hade henne. Hon vaknade halv åtta. Igår var det Marcus som hade henne på morgonen. Hon vaknade tjugo över sju. Idag var det jag. Hon vaknade tjugo i sex.

Jag tycker mig att ha anat mönstret tidigare, men lilla Lyckan har varit slug då hon misstänkt att jag har nosat mig till sanningen och nästa gång jag ska ha morgonen har hon dragit lite på det. Vaknat bara sådär tjugo minuter tidigare än då hennes pappa ska roa henne. Hm... Men nu har hon som sagt gjort övertramp en gång för mycket. Jag vet allt hur hon tänker! :-)

Jag tar det ändå som en komplimang, måste jag säga. Hon vill väl helt enkelt suga det bästa ur varje morgonkaramell med sin mamma. ;-) Och jag har inte något emot att umgås med min kära bebis på morgonkvisten, inte alls. Bara jag masar mig upp ur sängen så går det kanonbra sedan. Är bara gruset gnuggat ur ögonen och kläderna på så möter vi dagen tillsammans och har hur kul som helst. Och idag skiner solen dessutom. Kan det bli bättre? :-D