Ibland hopar sig allt. Idag är en sån dag. Jag hade en plan över dagen; vad jag skulle hinna göra och vad som var viktigast. Det sket sig, kan jag säga. Nu fick jag iofs gjort en del efter lunchen i rask takt, vilket gav resultatet att blodsockret skenar och far som en raket upp, upp, upp. Jag bröjar verkligen känna av att det är svårt att hinna tid och energi att både sköta jobb, diabetes, graviditet och hemmet. Nu är ju Marcus en ängel som gör det mesta hemma, hjälper mig fixa saker jag inte kan eller orkar på kvällen och puschar mig och berömmer mig varje dag. Men det är ändå för mycket. Jag har sagt till min barnmorska att jag skulle vilja jobba fram till påsklovet, eftersom det blir ett naturligt avbrott i terminen där och för att jag känner ett ansvar att få avsluta vissa uppgifter med mina elever, speciellt mina treor. Har jag tur så orkar jag hela vägen dit. Vi får se.

Kanske känns det bättre till helgen igen, för då ska jag bara få träffa massa underbara människor. Veronica, Tristan och Tobbe kommer på lördag kväll för att garva åt melodifestivalbidrag tillsammans med oss och på söndag ska jag träffa mina syskon.

 

mia

24 februari 2010 21:01

Ta det lugnt tjejen och tänk på dig och bebisen i första hand. Krama Marcus oxå för att han är så underbar och stöttar dig på alla vis, en jättekram till mannen i ditt liv!

kram mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...