Direktlänk till inlägg 4 april 2010
31 mars blev världens gladaste Tristan ett år. I fredags var det dags att ha kalas för gullungen. Lyckeli klarade den obligatoriska, blyga halvtimmen bra och sedan var det fullt ös. Hon rådiggade rutschkanan som Tristan fick, så jag antar att vi kommer att hänga på deras bakgård en del i sommar, där kanan troligen kommer att stå.
Ja, det ska ju synas att man äter tårta, fattar ni väl!
Skitglad sötnos med sin pappa.
Lyckeli inventerar godispåsen som hon fick med sig hem. Majskrokar, russin, physalis och vindruvor. Gott, sa Lyckeli!
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|