Direktlänk till inlägg 17 april 2010
Ja, jag kan villigt erkänna att jag och Marcus är lite vridna ibland. Vi garvar åt knäppa saker, kallar varandra knasiga grejer och beter oss lite... tja, tvivelaktigt, ibland. Men det är väl såna folk är mest, eller? Så därför är det inte konstigt att vi fick en dotter som är som folk är mest; lite galen, lite knasig, väldigt underbar och väldigt rolig.
Bildbevis:
Hon ligger och sjunger med en tomat i näven. Som sagt - som folk är mest.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|