Jag har en vän som heter Linda. Jag vill gärna kalla henne min vän även om jag aldrig har träffat henne. Hon och jag fick, tillsammans med många andra, kontakt på ett forum på Internet då vi väntade barn under vintern 2007/2008. Hon fick en William och jag fick en Lyckeli. Hon fick en liten Erik i nov 2009 och jag fick en liten Benjamin 2010. Hon har även en son på tio år och hennes man har en son som precis börjat skolan, som bor hos dem växelvis.

Linda fick cancer. Det började i bröstet; en elak, inflammatorisk bröstcancer som gjorde att de fick ta ut Erik ur magen och sätta igång med cellgifter för att sedan operera och stråla. Det hjälpte inte. Linda fick cancer i skelettet och nu fick hon precis reda på att cancermonstret även har spridit sig till levern. Med den läkekonsten som finns idag kommer inte Linda att bli frisk. Hon kan bara hoppas på att forskningen snart, MYCKET snart, kommer på något som kan hjälpa henne. Och det är där du och jag kommer in. Vi kan ge pengar till forskningen. Det behöver inte vara tusenlappar, men alla kan vi väl avvara några hundralappar, eller? En femtiolapp? Några tior då och då? Det tror jag nog vi kan!

All kärlek till dig och din familj, Linda!

 

Linda

16 september 2010 23:56

Tack! Vad gullig du är! Ja, cancer är verkligen en skit-sjukdom. Hoppas att de snart kommer på ännu fler och bättre behandlingar. Förhoppningsvis någon behandling som kan göra mig frisk... för det finns ju tyvärr inte just nu.

Kram!!

http://lindaskriver.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...