Ja, det nog det jag längtar mest av allt efter just nu. Benjamin sover sämre och sämre, tycker jag. Han sover bara halvtimmar på dagen, även om han var tredje dag ungefär förvånar oss och sover 1-2,5 timmar en gång. Lägger sig för natten mellan sju och åtta. Vaknar och äter 23, 02 och mellan fyra och fem, typ. Sedan tror han att det är morgon... det tycker INTE jag att det är. Jag lägger mig ändå vid tio, men hinner inte somna förrän han ska äta, och sedan blir det ju inte många timmar som jag får där emellan matningarna. Jag är slutkörd. Idag lånade vi hem en bok om barns sömn och den hoppas jag ger mig lite tröst. Zzzzz.....

TUR han är så söt då han är vaken!   

Och min andra unge är lika söt, hon:

Måndag 18 oktober. Benjamin ska få sin första smakis. Så som denna unga man blänger och drägglar då man själv äter hade jag höga förhoppningar om denna stund; då han äntligen skulle få smaka lite fast föda för första gången. Eller, fast och fast, utblandad med ersättningen blev potatisen mest lik mixad soppa, men unge herrn smaskade gladeligen i sig denna. Jag är inte säker på att han just svalde så mycket, men han gapade och undrade och gapade igen, slafsade och slabbade, smackade och var helt jäkla underbar.

Lyckeli smaskade ananas under tiden:

Efter en evighets väntan på att huvudgaveln skulle komma in på Ikea och efter lite påt och mätning så kom ääääntligen sovrummet iordning. Några tavlor på väggarna och böcker på hyllorna, så kommer det bli superfint.