Så skoj! Jag har fått en award av Maria (www.miszblogg.wordpress.com) och i den ingår det att man ska skriva om tre av sina favortförfattare samt nämna en bok av dem. Sedan ska man klistra in cupcakeloggan i sin blogg samt skicka vidare awarden till fem andra bloggare. Jag tycker det är så roligt att höra, få veta eller läsa att andra uppskattar det man skriver, så den här awarden tar jag till mig direkt. Dessutom älskar jag ju böcker, svensklärare som jag är, även om jag läser på TOK för lite för min egen smak just nu då barnen är små.

Tre av mina favoritförfattare, var det... hm. Först måste jag nämna Margaret Ogden, men hon är bättre känd som Robin Hobb eller Megan Lindholm. De böcker jag vill nämna som hon skrev i pseudonymen Robin Hobb är hennes två trilogier med Sonen, samt trologin om drakskeppen. De här tre trilogier hänger ihop, men ska ni välja EN är det ju första trilogin om Sonen som ni ska satsa på. De heter "Mördarens lärling", "Vargbroder" och "Mördarens jakt". Hela trilogin heter "Fjärrskådarna". Gud, va jag älskar dessa böcker! Det är nog de första (high) fantasybcökerna jag har läst som jag har fastnat för så rejält.

Sedan måste jag ju ta fram Moa Martinsson. Som en av våra mest kända proletärförfattare briljerar hon i sin självbiografiska trilogi som handlar om Mia. "Mor gifter sig", "Kyrkbröllop" och "Kungens rosor" kom som ett svar på alla de s.k pojkbiografier som skrevs på 1930talet. Hon kan som få andra skildra vårt statarsamhälle i Sverige under slutet av 1800talet och under första halvan av 1900talet. Jag brukar rekommendera dessa böcker till mina gymnasieelever men jag plockar fram dem ofta själv också.

Neale Donald Walsch är en företrädare inom New Age, och han har skrivit "Samtal med Gud"-böckerna. Jag är inte troende kristen, men jag fick sådana aha-upplevelser då jag läste Walsch´s böcker. Jag förstod, och accepterade, världen på ett helt nytt sätt och jag fann dem ofta så gripande att jag fick lägga undan boken jag hade i händerna. Han utgår från att alla människor är en del av det vi kallar Gud och att vi är medskapare i världen.

Ja, det var tre av mina favoriförfattare. Jag har minst tio till jag hemskt gärna skulle vilja ha med här, men jag får lägga band på mig.   

Vidare utmanar jag:

Tobbe - www.randomhero.net

Maja - www.rundvandring.blogspot.com

Malin - www.mareldsbarn.blogg.se

Catta - www.blogg.mama.nu/monkimongi

December. Det är en fin månad. Jag gillar den, för i jämförelse med ubertråkiga november och lååååånga januari så händer det massa skoj i december. Och man kan äta massa gott.   Jag tillhör dem som gillar mat lite FÖR mycket, men jag har blivit bättre genom åren på att sålla ut det jag allra helst vill ha.

December. Ljusens månad. Sångernas månad och innehängets månad. Jag badar mycket på vintern, speciellt på kvällarna då barnen har lagt sig. Jag är en frusen person och stannar faktiskt helst inomhus även om man man väldigt bra av att komma ut de få timmarna som är ljusa den är årstiden.

December. Det jag INTE gillar är denna hets. Julklappsjakten. Julmatsstressen. Den kan flyga år fanders, som mormor sa, och istället tänder jag några ljus och bakar wienernougat. Vi måste lugna oss med det materiella, med det kommersiella, med det som reklam och marknadskrafter prackar på oss, intalar oss att vi mååååste ha eller göra. Vi måste ingenting.

December. Midvinternatten. Snart går det mot ljusare tider, och det tycker jag om. Jag är en person som framför allt gillar sol och värme, sandaler och bara armar. Men sedan jag fick barn har jag lättare att tycka om vintern lite mer. Det gäller framför allt nu då jag är föräldraledig med Benjamin. Jag har inget som tvingar upp och ut mig klockan sju på mornarna, även om jag ofta sitter uppe redan halv sex med en piggelin skruttunge på armen. Det är ändå en viss skillnad...

Ja, framför allt så ska december vara en lugnets månad. I kontast till hur många lever så vill jag sitta ner lite extra. Krama mina barn och värma mig under en filt tillsammans med Marcus. Fram för det sköna livet - undan med stressen, pressen och jakten på de perfekta klapparna. Låt det vara bra med lagom.

Idag testade vi på uuuunderbart god glass! Helt vegetabilisk (soja är grunden), krämig, mjuk och mmm-mmm-så-god!

Bilden är tagen från www.bofood.se

Jag har bara smakat den här smaken, men glassen finns bland annat i smakerna lakrits, vanilj med choklad och blåbär. Jag kommer garanterat att köpa den fler gånger!

Just denna inhandlade jag på Gröna Boden på Vasaplatsen i Göteborg; ett Mecka för veganer!

Oj! Hm... jag försöker leva efter devisen att man inte ska ångra sig, utan bara lära sig av sina misstag och sedan bättra sig till nästa gång. Men visst, det finns några saker jag ångrar, liksom jag tror alla har saker de kanske ångrar någon gång.

Jag ångrar att jag släppt kontakten med vissa vänner. Sådana som jag vet jag borde hålla kontakten med, för de betyder mycket för mig, men som det helt enkelt har runnit ut i sanden med. Susanne, t.ex Eller min brevvän Pernilla, som jag var så bra vän med då jag var typ 12 år.

Jag ångrar att jag stannade i ett helt sjukt förhållande i ett år som 19åring, trots att jag mådde väldigt dåligt den allra största delen av det förhållandet. Fy, säger jag... jag har sett honom på stan en gång och jag trodde jag skulle vända och fly, men jag lyckades ta mig förbi utan att han såg mig, tack och lov.

Jag ångrar att jag var elak mot min kusin Malin då jag var i tonåren. Jag ljög för henne för att verka cool och det hade jag inte mycket för. Usch på mig! Hon är dock en underbar person som inte verkar ha något horn i sidan på mig idag, för då vi träffas har vi riktigt roligt tillsammans.

Ja, det var några saker jag ångrar. Sedan är det väl så att allt som händer i livet, det leder oss till dem vi är idag. På gott och ont.

Hm... jag minns inte så många födelsedagar, om jag ska vara ärlig. Om vi tala om MINA alltså, och där får vi väl hålla oss. Eller? ÄH! Screw mina egna! Nu snackar vi istället Lyckelis, tycker jag. 

Lyckeli fyllde två i somras. Det var en fantastiskt fin födelsedag, som blev så himla lyckad, mycket tack vare fina familjemedlemmar som hjälpte oss pynta i trädgården på landet där vi höll till då, som hjälpte oss fixa lite med maten och som dukade fram långbord på gräsmattan. Det var soligt, varmt, vi åt gott och gick sedan ner till sjön (Vänern) för att smaska blåbär och sitta på klipporna. Lyckeli var glad, jag hade båda mina fina barn hos mig, alla var glada och det var så roligt att se min förstfödda, min fina tvååring, stråla så som bara hon kan.   

Jag fick ett chatmeddelande på fäjsbokk idag från en före detta elev. Hon sa att hon har kommit in på universitetet och ska läsa till gymnasielärare i svenska och engelska. Hon frågade om hon fick ha mig att bolla med om det var saker hon inte förstod, och det blev jag jätteglad över att hon frågade. Och så skrev hon så här, ordagrant:

"Men du är en bra lärare, jag och Anna pratade om det igår. Du gör undervisningen rolig och intressant. Hoppas jag blir hälften så bra! Då är jag glad."

FATTAR NI va underbart det är att få ett sånt där meddelande?! I den många gånger hårda arbetsmiljö som vi lärare möter är det fullkomligt nödvändigt att få positiv input ibland med. Om den dessutom är så här positiv så lever man på det länge, det lovar jag!

Idag är en bra dag.   

Fina Lyckeli. Igår var vi och storhandlade på Willys, jag och hon. Först var hon väldigt anti, hon tyckte inte alls vi skulle åka till Willys. Jag frågade varför, och då sa hon: "De hete inte Willys, de hete Ellys..." En av hennes bästa vänner heter Elly och namnen påminner nog om varandra för henne.    

Så åker vi iväg. Hon sjunger en visa där bak i bilen (En sockerbagare) och snart är vi framme vid affären. Då jag stannar bilen och säger "Nu är vi framme." så svarar hon: "Åh, mamma, du köj så BA!" (Ba = bra). Det kändes fint.   En kommentar är aldrig så ärligt som när den kommer från ett barn.

Jo! Så ha Benji lärt sig sitta nu. Igår satt han flera minuter, med en hönsig pappa som satt beredd med armarna runt honom ifall han skulle välta. Det såg fint ut och jag hann ta några kort med videokameran, då min vanliga ännu är på lagning. Och så röjer han runt i gåstolen med, förbannad över att inte kunna nå det han vill. Han jagar vår pilatesboll och den puttas ju bara iväg framför honom, till hans stora förtret.   

Mäh! Det här går ju inte! ETT favoritminne?! Näää... omöjligt. Det finns ju så många, speciellt då man har barn! Jag kan lätt plocka fram tusen fina minnen, ju. Och sedan har vi hela livet före barnen också. Som då jag och mormor plockade hallon i skogen utanför Hedekas, där de bodde. Mormor ibland i bara bh och trosor, med en liten plastpåse fäst i trosorna som en kängurupung. Härligt! Eller då jag och morfar filurade nere i källaren på deras hus, där han hade sin verkstad. Jag fick av honom lära mig svarva och det blev en fin ljusstake som jag fortfarande har här hemma. Jag minns då jag och min moster var på roadtrip; ställde ut hundar och tittade på kyrkor. Jag tycker själva byggnaderna är så underbara... vi besökte Sveriges äldsta kyrka, som låg i Herrestad och vi var i Heliga Birgittas gamla kloster utanför Vadstena, eller iaf i vad som finns kvar av det. Jag minns då jag och Maja var ute och red i skogen hemma en vinter på ardenners Elvina. OJ va det gick undan ibland! Ja, jag har MASSOR av fina minnen och om jag nu ska sålla bland dem så får det bli ett minne med var och en av mina älsklingar här hemma.

1. Jag och Marcus var på bröllopsresa på Höga Kusten, ovanför Örnsköldsvik. Vi skulle ut på tredagars ridtur men dagen före bodde vi på ett pensionat. Därifrån tog vi en promenad till en underbar sjö. Den var helt spegelblank och där satt vi länge. Nygifta, kära och helt bekymmersfria.

Så här såg vi sedan ut då vi var på långritt:

2. Jag står i köket och bakar. Lyckeli är nog fem, sex månader och hon sitter i sin köksstol. Plötsligt börjar ungen tokskratta och jag inser att det är mig och mitt bakande hon skrattar åt! Det värmde i hela kroppen att höra hennes underbara skratt, som självklart smittade av sig till oss, hennes föräldrar. Som tur var kunde Marcus filma och om ni kopierar in länken i ett nytt fönster så ska ni kunna se resultatet:

http://www.youtube.com/watch?v=Ydc_9ks825c

3. Benjamin är helt nyfödd och vi sitter på bb och bara njuter av honom, jag och Marcus. Den där känslan infinner sig igen... den man varit med om en gång förut som tvåbarnsförälder; den där varma, hisnande, lyckofyllda. Känslan av att man har lyckats, har fått lyckan att få ett sånt där litet under en gång till. Den känslan är obeskrivlig! Man borde kunna spara den på burk!

Så, det fick bli tre av mina favoritminnen. Varma, fina och mig väldigt kära allihop.