När Marcus är ute på jobb, då får vi roa oss själva här hemma. Det brukar gå bra, men man får ju ha fantasi för att det inte ska bli gnäll och uttråkning.    Ni skulle sett mig sist, jag fick ha en unge i sele på ryggen och en i sele på magen (både skulle promt bäras) och så dansade jag omkring i lägenheten. Bra motion iaf!

Och så byggde vi med tågbana:

Och så åt vi gurka: 

Det är ett jäkla flås som behövs för att hänga med två små barn här hemma. Men I LOVE IT! Jag och Marcus talade idag om hur lyckliga vi är som kan ha våra barn hemma som vi har. Lyckeli är trots allt 2,5 år nu och de flesta av hennes jämnåriga går på förskola. Jag vill inte... jag bara älskar att ha henne hemma, hos mig, hela tiden. Höra hennes små finuligheter och se hennes upptåg. Benjamin älskar henne så himla mycket med, och hon honom! De där två, alltså.. gud va fina de är!