Svärfar fyllde "riktig" pensionär för några dagar sedan, och honom firade vi med pompa och ståt i det av honom byggda lusthuset på landet. Några av hans syskon kom förutom vi ordinary (hans och Barbros barn med familj).

  Lite familjemys på dagen innan allvaret började.

  Jag och Benjamin.

  Benji testar kusin Amandas kaninöron.

  Marcus med sin brorsdotter Linnéa; kiddet som kan konsten att se förbenad ut.      Maaat!   Födelsedagssbarnet med sin fina fru. Mina svärföräldrar.

    Marcus - min fina make!

  Lyckeli och Amanda "spelade" betapet. Lyckan fattade med en gång vad det hela gick ut på. Hon lade en bokstav i mitten och utbrast; "Jag vann!!"     Så här trött blir man efter kalas hela dagen lång.

Ja, jag klippte mig. I tisdags. Det blev "mer punk och mindre feminist" som Marcus uttryckte det. SNYGGT, tycker jag, iaf. Jag trivs så bra med den där korta sidan, den är apskön att sova på och behöver inte tryckas på plats med masssa vax, som den lätt måste göras då den blir för lång.

Ni vet att barn härmas, eller hur? Självklart gör de det, och sjäääälvklart härmar de JUST det som man inte VILL att de ska härma. Marcus, min man, ni vet; han är superbt bra på att komma på smeknamn som inte alla i världen skulle tycka var så... tja, vackra. Men de är söta i sättet han säger dem på. Som härom kvällen, då Benjamin var lite extra söt och Marcus med kärlek i rösten sa: "Fina, lilla smultronpung!"

Gissa vad Lyckeli gick och sa hela kvällen... just det! "Lilla fina smultjonpung!"

Herregud va jag är efter i bloggandet... men jag har en så otroligt intenvis period just nu; massa nytt i jobbet, pussel med dagmamma, våra jobb och lite familjeltid, massa, massa jobb med styrelsen och sedan en mycket krånglig diabetes som ger mig svårigheter.

Men idag, idag ska jag faktiskt låta mig själv koppla bort allt det. Jag ska på Veronicas och Tobbes 65årsfest! Veronica fyllde 30 i somras och Tobbe fyllde 35. Dessutom fick de den goda iden att gifta sig i somras, ju, så det ska vi fira också.

Menmen... först ska jag ju rapportera lite om vad som HAR hänt det senaste. Ellytösen fyllde år och vi for till Fotö på kalas. Jag glömde fota själva kalaset men här är från färjan hem därifrån iaf:

Oj, va tiden har rusat iväg sedan jag började jobba för snart två veckor sedan! För att sammanfatta den sista veckan kan jag säga att inskolningen nu är över, et har gått jättebra och Lyckeli äter tydligen bra hos dagmamman. Smakat ugnspannkaka för första gången och allt.

Jag tycker det är roligt att vara tillbaka på jobbet men jag har lite svårt att få diabetesen att tycka det är roligt med. Ökad stress ger mer adreanalin och mitt socker hoppar upp och ner som en jojo. Skitjobbigt! 

Benjamin får sin tid med bara sin mamma eller bara sin pappa och vill gärna att man hittar på något då. Marcus har tagit med honom till Slottskogen och det älskade han. Simhallen kommer vi också att besöka med bara honom, iaf då jag är hemma och Marcus jobbar. För dit åker jag inte med två små barn själv, är för rädd att någon ska hamna under ytan utan att jag ser.

Och ikväll är det bokklubbsmöte! Jag har slängt in brödet i ugnen, värmer soppan och inväntar dem med förväntan.  

Tjing! 

Idag kommer barnens kusin Gabbi hit. Hon är en mycket poppis person hos mina barn, så det ska bli underbart! Imorgon ska hon vara med på en filminspelning i Majorna (har inte förhört henne om vad det gäller än, så jag får upp och kör henne tidigt. Då Marcus jobbar kommer fina Veronica hit och passar mina barn så länge, och förhoppningsvis sover de ju ett tag efter att jag har åkt. Det är skönt att vara omgiven av snälla och hjälpsamma personer!

Idag är det första dagen Lyckeli är fem timmar hos dagmamman utan att jag eller Marcus är med. Lämningen gick jättebra, hon sket fullständigt i att jag och Benjamin skulle gå hem igen utan satte istället gång med att åka rutchkaka (de var på lekplatsen då jag lämnade henne). "Hej då" vinkade hon och kunde inte ha brytt sig mindre. Skönt! Om en och en halv timma ska vi hämta hem henne och det ska bli spännande att se vad hon har att säga om dagen. Jag är lättad över att detta med inskolningen har gått bra, och då menar jag nog främst för min egen del. Att Lyckeli skulle gilla dagmamman och att leka med barnen där, det hade jag inga tvivel om. Det blir ju som ett ÖF mer, då det bara är 15 timmar i veckan. Nej, det var JAG som fasade in förväg, som inte ville ta det där steget, som inte ville gå till jobbet och inte vara hemma med mina två skruttar. Men vet ni? 15 timmar är lagom. Som att leka med kompisar en stund och det är hon ju gammal nog för att göra på egen hand. Och UllaBritt är världens bästa dagmamma!

Plus att jag och Benjamin har fått läsa böcker i hans stil, på egen hand. Marcus ska börja åka med honom till simhallen då och då, och han ska få göra de där sakerna som vi gjorde med Lyckeli då hon var liten. Men han saknar henne allt, och det gör jag med, de få timmar hon är iväg.

Skrev jag att Benjamin älskar att kolla på kort? Han ÄÄÄÄLSKAR att kolla på kort! Så till den grad att han gråter stora tårar då vi måste slå igen albumet eller datorn och göra något annat väsenligt, som att äta eller sova. Skrev jag att han alltid drar av sig ena strumpan så fort han får tillfälle? Skrev jag att han INTE vill ha skor på sig i bilen? Han gastar, drar, sliter och kämpar tills han fått av sig dem. Skrev jag att han förstår massa ord? Det räcker att vi andas "åka" i någon mening så drar han till hallen och hämtar sina skor. Skit samma om vi talade om att åka till Gotland när vi blir 50... Råkar Lyckeli säga "kaka" i en mening så hänger han i skafferidörren och gormar tills han fått sig ett kex.    Han är bestämd, min grabb! Det är bra, envis och bestämd, det ska man vara, så länge det inte blir överslag på det hela.