Direktlänk till inlägg 7 mars 2009
Lyckeli har börjat tycka det är tråkigt att sova på dagen. Hon vill helst vara uppe tills hon blir helt övertrött och inte ens då vill hon sova. Nä, hon ska vara med och greja och titta. Lägger man ner henne blir hon tvärilsk. Så vi bär på henne de dagar hon vill det förr eller senare somnar hon gott mot axeln på någon av oss. Det är en sååå mysig känsla, så jag är nästan glad att hon vägrar somna i sängen. ;-) Den där ljuvliga tyngden mot axeln är det allra finaste som finns i hela världen för mig och Marcus. Henne kommer vi att älska så länge det finns stjärnor på himlen.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|