Vi kom hem på permission igår och ska nu varje dag åka in för att se över omläggningarna och vid behov lägga om dem. Men det räckte att vara hemma några minuter igår för att Lyckeli skulle bli en glad bebis igen. Det var så SKÖNT att se henne skratta med ögonen och le med hela munnen. Älskade unge! Både gröt och välling slank ner mycket lättare hemma än på sjukhuset. Hon hittade en petflaska att leka med och hon babblade på som bara den. På sjukhuset kom det inte många "ord", förutom "mamma" då hon grät. Usch... det värkte i mig!

Inatt ville hon sova intill oss så jag hade henne på min arm hela natten. Mysigt, för oss alla tre. Hennes små snörvlanden och kast med litet ben höll mig vaken, men vad gjorde det. :-) Bara min Lyckeli mår bra och känner sig trygg är jag lycklig. Sova kan jag göra då jag blir gammal.

 

Maria

25 mars 2009 10:52

Åh vad skönt att hon mår bra och är glad. Hon har inte ont då? Vad barn är tåliga.. om det hade varit vi vuxna så hade det varit värre för oss tror jag.

http://www.malabuz.blogg.se

 

Helené

25 mars 2009 10:53

Hon är ju bara för söt! :) Skönt att hon "blev sej själv" när hon kom hem! :) Lycka till i dag!

http://missh

 

Anna

25 mars 2009 11:12

skönt att hon mår bättre nu :)
men är ju så att mn alltid mår bäst hemma i tryggheten. hon ser pigg ut iaf :)

http://rainbowarrior.blogg.se

 

Helené

25 mars 2009 11:16

Men självklart inte, jag förstår ju varför! :) Tänker på er!

http://missh.bloggagratis.se

 

Kvack

25 mars 2009 12:02

Skönt att ni fick komma hem.

 

Nina

25 mars 2009 15:17

Vad skönt för er att ni fått komma hem. There's no place like home. Hon ser ju piggelin ut, jag hade nog legat hemma i soffan och gråtit om jag hade bränt mig sådär! Hejja Lyckeli! Det är en strong bebis :]

http://moe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...