Det var en gång en mamma och en pappa som levde tillsammans. De fick två barn och ett tredje var på väg. En dag bestämde de sig för att gå skilda vägar och så blev det. Pappan träffade en ny och fick tre barn till. Mamman träffade också en ny och fick ett barn till. Pappans tre äldsta barn och pappans tre yngsta barn träffades då och då, men sedan dog pappan. Efter det träffades de sex syskonen allt mer sällan och till slut träffades de inte alls... Men så plötsligt en dag så fick de kontakt med varandra igen. De bestämde sig för att träffas och en aprildag skedde det.

Den sagan är sann för mig just nu. Idag träffade jag mina tre halvsyskon, på pappas sida, för första gången på 13 år. Det var en surrealistisk känsla, men ändå sååå bra! Min yngsta halvbror kunde inte komma, men de andra två, jag och mina två äldre syskon satt och pratade, pratade, pratade hela eftermiddagen. Tiden bara rann iväg, men va mycket vi hann med att prata om ändå. Det kändes så bra och så naturligt, inte alls sådär konstigt som jag har oroat mig över att det skulle kunna kännas. Jag känner dem fast ändå inte... jätteknepigt är det. Det har varit en omvälvande, omtumlande, omskakande dag. På ett positivt sätt! Jag kommer att sova gott inatt, tror jag. :-)

 

catta

14 april 2009 15:03

ååå vad roligt att ni fått tbx kontakten och kul att ses alla.! hoppas ni ses flera gng å håller kontakten, alltid kul de. man växer ju upp. skaffar barn mm .alltid kul med släkten då!!!!

pöös på dig tjejen

 

Anna

14 april 2009 20:57

vad kul att ni fått upp kontakten igen!

sv: ja men är ju lisom ingen ide att lägga mig ner och grina ändå känns det som. går ju inte fortare då utan bara ännu långsammare.
jag hoppas inte längre utan bara tar dagen som den kommer. blir bara besviken annars :p

http://rainbowarrior.blogg.se

 

Maja

14 april 2009 23:49

Jisses så vi sliter här hemma nu.....men jag läser allt du skirver och gud s härligt att du fick träffa alla syskon idag! Förstår att din dag varit omtumlande, har ni inte haft nog med omtumlande saker snart... Massa kramar maja

http://rundvandring.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...